Hoppa till innehåll

Lördag den 12 juni

JUNGFRU MARIAS OBEFLÄCKADE HJÄRTA

Minnesdag

 

 

Läsning                                                                                                                      Jes 61:9–11

 

Mitt släkte skall bli känt bland folken

och deras avkomma bland folkslagen.

Alla som ser dem skall märka på dem

att de är ett släkte som Herren har välsignat.

Jag gläder mig storligen i Herren,

och min själ fröjdar sig i min Gud,

ty han har klätt mig i frälsningens klädnad

och höljt mig i rättfärdighetens mantel,

liksom när en brudgum sätter högtidsbindeln på sitt huvud, eller liksom när en brud pryder sig med sina smycken.

Ty liksom jorden låter sina växter spira fram

och en trädgård sin sådd växa upp,

så skall Herren, Herren låta rättfärdighet växa upp

och lovsång, inför alla folk.

 

Responsoriepsalm                                                                               1 Sam 2:1, 4–8d (R. 1a)

 

R. Mitt hjärta jublar över Herren.

 

Mitt hjärta jublar över Herren,

                      Herren har upphöjt mitt horn.

Min mun öppnas vitt mot mina fiender,

                      jag gläder mig över din hjälp. R.

 

Herren bryter sönder hjältarnas bågar,

                      men de stapplande får rusta sig med kraft.

De som var mätta måste ta lega för bröd,

                      men de som hungrade hungrar inte mer.

Den ofruktsamma får föda sju gånger om,

                      men den som var barnrik vissnar bort. R.

 

Herren dödar och gör levande,

                      han för ner i dödsriket och upp därifrån.

Han gör fattig och han gör rik,

                      han slår ner och han reser upp. R.

 

Han upprättar den ringe ur stoftet,

                      han lyfter den fattige ur dyn,

han låter honom sitta bredvid furstar,

                      han låter honom inta en äroplats. R.

 

Halleluja                                                                                                                  Jfr Luk 2:19

 

V. Salig är du, jungfru Maria,

du som begrundade Herrens ord i ditt hjärta.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 2:41–51

 

Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.