Måndag den 18 september

Läsning                                                                                                                    1 Tim 2:1–8

Jag uppmanar till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. Att be så är riktigt och behagar Gud vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Gud är en, och en är förmedlaren mellan Gud och människor, människan Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen för alla, vittnesbördet när tiden var inne, och för det har jag satts att vara förkunnare och apostel — jag talar sanning, jag ljuger inte — en lärare för hedningarna i tro och sanning. Jag vill att männen på varje ort skall be med renade, lyfta händer, utan vrede och utan förbehåll.

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 28:2, 7–9 (R.6)

Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 1993:

R. Lovad vare Herren, ty han har hört mina böner!

Hör mina böner när jag ropar till dig,

                      när jag lyfter mina händer

                      mot det allraheligaste i din helgedom. R.

Herren är min styrka och min sköld,

                      på honom förtröstade mitt hjärta.

Och jag blev hjälpt, därför fröjdar sig mitt hjärta,

                      jag vill tacka honom med min sång. R.

Herren är sitt folks styrka,

                      räddning och tillflykt är han för sin smorde.

Hjälp ditt folk och välsigna din arvedel,

                      och var deras herde och bär dem för evigt. R.

Ur Lektionarium för vardagar band II utgiven 2022:

R. Lovad vare Herren, som har hört mina böner.

Hör mina böner

                      när jag ropar till dig,

när jag lyfter mina händer

                      mot det allraheligaste i din helgedom. R.

Herren är min styrka och min sköld,

                      på honom förtröstade mitt hjärta.

Jag blev hjälpt, därför fröjdar sig mitt hjärta,

                      jag vill tacka honom med min sång. R.

Herren är sitt folks styrka,

                      räddning och tillflykt är han för sin smorde.

Hjälp ditt folk och välsigna din arvedel,

                      och var deras herde och bär dem för evigt. R

Halleluja                                                                                                                         Joh 3:16

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son;

de som tror på honom skall ha evigt liv.

Evangelium                                                                                                              Luk 7:1–10

När Jesus hade sagt allt som folket skulle höra, gick han in i Kafarnaum. En officer där hade en tjänare som låg sjuk och var nära döden. Officeren satte stort värde på honom, och när han fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom för att be honom komma och rädda tjänaren till livet. De sökte upp Jesus och vädjade ivrigt till honom. »Han är värd att du gör detta för honom«, sade de. »Han är en vän av vårt folk och har själv låtit bygga synagogan åt oss.« Jesus följde då med dem. Men när han var nästan framme vid huset, skickade officeren några vänner och lät hälsa: »Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak, och därför vågade jag heller inte själv komma till dig. Men säg bara ett ord och låt pojken bli frisk. Jag är själv en som står under befäl och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« När Jesus hörde detta förvånade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde med honom: »Jag säger er, inte ens bland israeliter har jag funnit en så stark tro.« Och när de utskickade kom tillbaka till huset, fann de tjänaren frisk igen.