Torsdag den 19 september
Läsning 1 Kor 15:1–11
Jag vill påminna er om evangeliet som jag förkunnade, som ni också tog emot, på vars grund ni står och genom vilket ni blir räddade. Jag vill påminna er om orden i min förkunnelse — den håller ni väl fast vid, annars var det bortkastat att ni kom till tro. Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder vid ett och samma tillfälle, de flesta är ännu i livet, men några har avlidit. Därefter visade han sig för Jakob och sedan för alla apostlarna. Allra sist visade han sig också för mig, detta ofullgångna foster. Jag är ju den allra minste av apostlarna, inte värdig att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förspilld. Jag har arbetat mer än någon av dem, fast inte jag själv, utan Guds nåd som har varit med mig. Jag eller de — så är det vi förkunnar och så är det ni har lärt er att tro.
Responsoriepsalm Ps 118:1–2, 16–17, 28 (R. 1)
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
R. Tacka Herren, ty han är god
eller: Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så må Israel säga,
evigt varar hans nåd. R.
Herrens högra hand upphöjer,
Herrens högra hand gör mäktiga ting.
Jag skall inte dö, utan leva
och berätta om Herrens gärningar. R.
Du är min Gud, och jag vill tacka dig,
min Gud, jag vill höja ditt lov. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
R. Tacka Herren, ty han är god eller Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Så må Israel säga,
evigt varar hans nåd. R.
Herrens högra hand är upplyft,
Herrens högra hand gör mäktiga ting.
Jag skall inte dö utan leva
och berätta om Herrens gärningar. R.
Du är min Gud, och jag vill tacka dig,
min Gud, jag vill höja ditt lov. R.
Halleluja Matt 11:28
V. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila, säger Herren.
Evangelium Luk 7:36–50
Vid den tiden bjöd en av fariseerna hem Jesus på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet, skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.« Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg det, mästare«, sade han. »Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet, visar liten kärlek.« Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?« Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«