Söndag den 29 december

DEN HELIGA FAMILJEN

Fest

Första läsningen 1 Sam 1:20–22, 24–28

Hanna blev havande och födde en son. Hon gav honom namnet Samuel, »ty«, sade hon, »jag bad Herren om honom«. När sedan Elkana och hela hans familj gick upp till Shilo för att förrätta det årliga offret till Herren och frambära sitt löftesoffer, följde Hanna inte med. »Jag väntar tills pojken har blivit avvand«, sade hon till sin man, »då skall jag ta med honom och han skall få träda fram inför Herren och stanna där för all framtid.«

     När hon hade avvant honom, följde hon med Elkana dit upp. De hade med sig en treårig tjur, en säck mjöl och en lägel vin. Så fördes pojken till Herrens hus i Shilo, han var med dem när de trädde fram inför Herren. Fadern offrade det slaktoffer som han varje år brukade frambära åt Herren. Sedan förde han fram pojken och offrade tjuren. Hanna, pojkens mor, tog honom med sig till Eli och sade: »Hör på mig, herre. Så sant du lever, herre, jag är den kvinna som stod här hos dig och bad till Herren. Det var om detta barn jag bad, och Herren har gett mig vad jag bad honom om. Nu vill jag i min tur ge honom tillbaka åt Herren. Så länge han lever skall han tillhöra honom.« Därefter tillbad de Herren i Shilo.

Responsoriepsalm  Ps 84:2–3, 5–6, 9–10 (R. jfr 5a)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 654. När den läses används följande text:

R. Lyckliga de som bor i ditt hus, Herre Sebaot.

Ljuvlig är din boning, Herre Sebaot!

     Jag förtärdes av längtan till Herrens förgårdar.

Nu jublar min själ och min kropp

     mot den levande Guden. R.

Lyckliga de som bor i ditt hus

     och alltid kan sjunga ditt lov.

Lyckliga de som har sin styrka i dig,

     de som gärna drar upp till templet. R.

Herre Gud Sebaot, hör min bön,

     lyssna, du Jakobs Gud!

Ge akt på vår sköld, o Gud,

     se i nåd till din smorde! R.

Andra läsningen 1 Joh 3:1–2, 21–24

Vilken kärlek har inte Fadern skänkt oss när vi får heta Guds barn. Det är vi. Världen känner oss inte, därför att den aldrig har lärt känna honom. Mina kära, nu är vi Guds barn, men det har ännu inte blivit uppenbart vad vi kommer att bli. Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom, ty då får vi se honom sådan han är.

     Mina kära, om hjärtat inte dömer oss kan vi stå frimodiga inför Gud. Och vad vi än ber om får vi av honom, eftersom vi håller hans bud och gör det som behagar honom. Och detta är hans bud: att vi skall tro på hans son Jesu Kristi namn och älska varandra så som han har befallt oss. Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi av anden som han har gett oss.

Halleluja Jfr Apg 16:14b

V. Herre, öppna våra hjärtan,

så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.

Evangelium Luk 2:41–52

Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag

ALTERNATIVA LÄSNINGAR

Första läsningen Syr 3:2–6, 12–14

Herren har gett fadern myndighet över barnen

och fastställt moderns rätt gentemot sönerna.

Synder sonas när man vördar sin far,

och att ära sin mor är som att samla skatter.

Den som vördar sin far skall få glädje av egna barn,

och när han ber skall hans bön bli hörd.

Den som ärar sin far får ett långt liv,

och den som lyder Herren är sin mor till tröst.

Mitt barn, ta hand om din far när han blir gammal,

och vålla honom ingen sorg så länge han lever.

Ha överseende om hans förstånd försvagas,

och förakta honom inte, du som är i din fulla kraft.

Godhet mot en far kommer inte att glömmas;

den bygger upp vad dina synder rivit ner.

Responsoriepsalm Ps 128 (R. 1)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 683. När den läses används följande text:

R. Lycklig den som fruktar Herren

och vandrar på hans vägar.

[Lycklig den som fruktar Herren

     och vandrar på hans vägar.]

Du skall njuta frukten av din möda.

     Lycklig du! Det skall gå dig väl. R.

Som en vinstock som bär frukt är hustrun i ditt hus,

     som plantor av olivträd är barnen kring ditt bord. R.

Så blir den man välsignad som fruktar Herren.

     Må Herren välsigna dig från Sion,

så att du får se Jerusalems lycka i alla dina dagar

     och får se barn till dina barn. R.

Andra läsningen Kol 3:12–21

Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och var överseende om ni har något att förebrå någon. Liksom Herren har förlåtit er skall också ni förlåta. Men över allt detta skall ni ha kärleken, det band som ger fullkomlighet. Låt Kristi frid råda i era hjärtan, den som ni kallades till som lemmar i en och samma kropp. Visa er tacksamhet. Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom.

     Ni kvinnor, underordna er era män, som det anstår kristna. Ni män, älska era hustrur och var inte elaka mot dem. Ni barn, lyd era föräldrar i allt, ty så bör det vara bland kristna. Ni fäder, reta inte upp era barn, då tappar de modet.

Halleluja Kol 3:15a, 16a

V. Låt Kristi frid råda i era hjärtan,

låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom.

Evangelium Luk 2:41–52

Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag.