Tisdag den 24 december

Vid morgonmässan

Ur Lektionarium för vardagar band I utgiven 1992:

Läsning 2 Sam 7:1–5, 8b–12, 14a, 16

Då nu kungen satt i sitt hus, sedan Herren hade låtit honom få ro runt omkring för alla hans fiender, sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.« Natan sade till kungen: »Nåväl, gör allt vad du har i sinnet, ty Herren är med dig.« Men om natten kom Herrens ord till Natan. Han sade: »Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Från betesmarken, där du följde fåren, har jag hämtat dig, för att du skulle bli en furste över mitt folk Israel. Och jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn så stort som de störstas namn på jorden. Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att det får bo kvar där utan att vidare bli oroat. Orättfärdiga människor skall inte mer förtrycka det, som det skedde förr i tiden och som det har varit allt från den tid då jag förordnade domare över mitt folk Israel. Och jag skall låta dig få ro för alla dina fiender. Så förkunnar nu Herren för dig, att Herren skall bygga ett hus åt dig. När din tid är ute och du vilar hos dina fäder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgå ur ditt liv. Och jag skall befästa hans kungadöme. Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Ditt hus och ditt kungadöme skall bestå inför dig till evig tid. Ja, din tron skall vara befäst för evig tid.«

Responsoriepsalm Ps 89:2–5, 27, 29 (R. 2a)

R. Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet.

Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet

och förkunna din trofasthet från släkte till släkte.

Jag bekänner: Din godhet varar i evighet,

din trohet står fast i himlen. R.

»Jag har slutit ett förbund med min utvalde,

med ed har jag lovat min tjänare David:

Jag skall befästa din ätt för evigt

och låta din tron bestå från släkte till släkte.« R.

Han skall kalla mig så: Du min fader,

min Gud och min frälsnings klippa.

Jag skall bevara min nåd åt honom i evighet,

mitt förbund med honom skall stå fast. R.

Halleluja

V. O Soluppgång, du avglans av Guds härlighet,

du rättfärdighetens Sol:

kom för att lysa över dem

som sitter i mörkret och i dödens skugga.

Evangelium Luk 1:67–79

Vid den tiden fylldes Johannes far, Sakarias, av helig ande och talade profetiska ord:

»Välsignad är Herren, Israels Gud,

som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn

i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender

och alla som hatar oss.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder

och står fast vid sitt heliga förbund,

den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand

och låta oss tjäna honom utan fruktan,

rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,

ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här

med förlåtelse för deras synder

genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden,

en soluppgång för dem som är i mörkret

och i dödens skugga,

och styra våra fötter in på fredens väg.«

Ur Lektionarium för vardagar band I utgiven 2022:

Läsning 2 Sam 7:1–5, 8b–12, 14a, 16

Kung David hade nu inrättat sig i sitt hus, och Herren hade låtit honom få ro för alla fiender runt omkring. Då sade han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Guds ark bor i ett tält.” Natan svarade: ”Gör det du tänker, Herren är med dig.”

Samma natt kom Herrens ord till Natan: ”Gå till min tjänare David och säg honom: Så säger Herren: Skulle du bygga mig ett hus att bo i? Så säger Herren Sebaot: Jag hämtade dig från betesmarken och fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk, över Israel. Jag har varit med dig vart du än gått och krossat alla fiender i din väg. Jag skall göra dig lika ryktbar som de största på jorden, och åt mitt folk Israel skall jag ge ett land där jag gör dem rotfasta och där de skall få stanna. De skall inte mera oroas och inte längre förtryckas av onda människor som tidigare, som på den tid då jag insatte domare över mitt folk Israel. Ja, du skall få leva i fred för alla dina fiender.

Nu kungör Herren att han skall bygga dig ett hus, ett kungahus. Och då dina dagar är till ända och du vilar hos dina fäder skall jag låta en ättling till dig, en som du själv har avlat, efterträda dig, och jag skall trygga hans kungavälde. Jag skall vara hans fader och han skall vara min son. Ditt hus och ditt kungavälde skall bestå inför mig i all framtid, och din tron skall aldrig vackla.”

Responsoriepsalm Ps 89:2–5, 27, 29 (R. jfr 2a)

Om Herrens nåd vill jag evigt sjunga.

Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet

och förkunna din trofasthet från släkte till släkte.

Jag bekänner: Din godhet varar i evighet,

din trohet står fast i himlen. R.

”Jag har slutit ett förbund med min utvalde,

med ed har jag lovat min tjänare David:

Jag skall befästa din ätt för evigt

och låta din tron bestå från släkte till släkte. R.

Han skall kalla mig så: Du min fader,

min Gud och min frälsnings klippa.

Jag skall bevara min nåd åt honom i evighet,

mitt förbund med honom skall stå fast.” R.

Halleluja

O Soluppgång,

du avglans av det eviga ljuset,

rättfärdighetens sol,

kom och lys med ditt ljus

för dem som sitter i mörker och i dödens skugga.

Evangelium Luk 1:67–79

Vid den tiden fylldes Johannes far, Sakarias, av helig ande och talade profetiska ord:

”Välsignad är Herren, Israels Gud,

som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn

i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender

och från alla dem som hatar oss.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder

och står fast vid sitt heliga förbund,

den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand

och låta oss tjäna honom utan fruktan,

rena och rättfärdiga inför honom

i alla våra dagar.

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,

ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här

med förlåtelse för deras synder

genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden,

en soluppgång för dem som är i mörkret

och i dödens skugga,

och styra våra fötter in på fredens väg.”

JULTIDEN

Julaftons kväll

Nedanstående läsningar används i mässa som firas på kvällen den 24 december i anslutning till Juldagens första vesper.

Första läsningen Jes 62:1–5

För Sions skull skall jag inte tystna,

för Jerusalems skull inte tiga,

förrän upprättelsens morgon gryr

och hennes räddning lyser som ett bloss.

Folken skall se din upprättelse,

alla kungar se din härlighet.

Du skall få ett nytt namn,

som Herren själv förkunnar,

du blir en praktfull krona i Herrens hand,

ett kungligt diadem i din Guds händer.

Du skall inte längre kallas »den övergivna«,

ditt land inte längre kallas »den förskjutna«,

utan du skall heta »hon som jag har kär«

och ditt land »den äkta makan«.

Ty Herren har dig kär

och ditt land skall äktas av honom.

Som när en ung man äktar en flicka,

så skall han som bygger upp dig ta dig till äkta,

och som brudgummen gläds åt sin brud,

så skall din Gud glädjas över dig.

Responsoriepsalm Ps 89:4–5, 16–17, 27, 29 (R. jfr 2a)

Jag vill sjunga om Herrens nåd i evighet.

»Jag slöt ett förbund med min utvalde,

min tjänare David gav jag min ed:

Din ätt skall bestå för evigt,

för alla tider befäster jag din tron.« R.

Lyckligt det folk som vet att hylla dig,

Herre, de får vandra i ditt ansiktes ljus.

De gläder sig ständigt över ditt namn

och jublar över din rättfärdighet. R.

»Han skall säga: Du är min fader,

min Gud och min räddande klippa.

För evigt skall jag visa honom nåd,

mitt förbund med honom skall stå fast.« R.

Andra läsningen Apg 13:16–17, 22–25

När Paulus var i synagogan i Antiochia i Pisidien, reste han sig, gav tecken till tystnad och sade: »Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig. Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån.

Senare upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’ »

Halleluja

I morgon skall synden plånas ut från jorden,

och världens frälsare skall råda över oss.

Evangelium Matt 1:1–25

Släkttavla för Jesus Kristus, son av David,

som var son av Abraham.

Abraham var far till Isak, Isak till Jakob,

Jakob till Juda och hans bröder,

Juda till Peres och Serach, vilkas mor var Tamar,

Peres till Hesron, Hesron till Ram,

Ram till Amminadav, Amminadav till Nachshon,

Nachshon till Salma, Salma till Boas, vars mor var Rachav,

Boas till Oved, vars mor var Rut,

Oved till Jishaj och Jishaj till David, konungen.

David var far till Salomo, vars mor var Urias hustru,

Salomo till Rehabeam, Rehabeam till Avia,

Avia till Asa, Asa till Joshafat,

Joshafat till Joram, Joram till Ussia,

Ussia till Jotam, Jotam till Achas,

Achas till Hiskia, Hiskia till Manasse,

Manasse till Amon, Amon till Josia

och Josia till Jojakin och hans bröder,

vid den tid då folket fördes bort till Babylon.

Efter bortförandet till Babylon blev Jojakin far till Shealtiel,

Shealtiel till Serubbabel, Serubbabel till Avihud,

Avihud till Eljakim, Eljakim till Asor,

Asor till Sadok, Sadok till Akim,

Akim till Elihud, Elihud till Elasar,

Elasar till Mattan, Mattan till Jakob

och Jakob till Josef, Marias man;

av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

Antalet släktled är alltså: från Abraham till David fjorton led, från David till fångenskapen i Babylon fjorton led och från fångenskapen i Babylon till Kristus fjorton led.

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.« Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.

eller (kortare läsning):

Evangelium Matt 1:18–25