Hantering av ärenden

1. Skriftlig dokumentation

Biskopens närmaste man, generalvikarien, ser till att det upprättas en skriftlig rapport över anklagelserna eller misstankarna om sexuella övergrepp.

2. Stöd till den utsatta

En person som anmäler ett sexuellt övergrepp ska ovillkorligen behandlas med respekt och hänsyn. Den ska känna sig lyssnad på, stöttad, bli tagen på allvar och inte ifrågasatt.

Anmälaren brukar erbjudas terapi och själavård eller att stiftet bekostar extern terapi under en tidsperiod.

Under hela processen finns stiftets barnskyddsombud som stöd och hjälp.

3. Bedömning av arbetsgruppen

När en anmälan om övergrepp har gjorts följer en omedelbar bedömning av vad som måste göras. Den görs av generalvikarien tillsammans med stiftets arbetsgrupp för frågor om sexuella övergrepp mot minderåriga.

4. Vid akut risk för minderårig

Finns det akut risk för att barn far illa agerar arbetsgruppen omgående i samverkan med polis och socialförvaltning.

5. Polisanmälan där offret är minderårig

Om anmälan rör övergrepp på minderårig uppmanar vi till omedelbar polisanmälan. Gör inte anmälaren själv en polisanmälan gör vi det på eget initiativ.

6. Uppmaning till polisanmälan där offret är myndig

Gäller anmälan övergrepp på en vuxen person uppmanar vi också till polisanmälan. Om den vuxna personen inte vill göra en polisanmälan respekterar vi normalt sett detta, främst eftersom en polisanmälan är en offentlig handling. Vi strävar efter en dialog med polisen om vid vilka situationer det ändå kan vara befogat för oss att göra en polisanmälan.

7. Vid anmälan mot en stiftspräst

Vid anmälan om övergrepp på minderårig mot en stiftspräst tas vederbörande ur tjänst till dess att ärendet är utrett.

8. Vid anmälan mot en ordenspräst

Präster som tillhör en orden (till exempel jesuiter, dominikaner, karmeliter) är i första hand ansvariga gentemot sina ordnar, inte gentemot den lokale biskopen. Därför överlämnas anmälan och dokumentation till respektive ordens ansvarige. Gäller anmälan övergrepp på minderårig tas även ordensprästen ur tjänst till dess att ärendet är utrett av polisen.

9. Om information framkommer under själavårdande samtal

Ibland berättar människor under enskilda själavårdande samtal med en präst om övergrepp. Vid enskild själavård har en präst absolut tystnadsplikt. Den är rättsligt bindande och det innebär att prästen inte får föra vidare vad som har sagts under samtalet vare sig till någon människa eller till en myndighet. Får prästen information om övergrepp under ett själavårdande samtal måste han uppmana den som berättar att göra en formell anmälan.

10. Utredning – alltid polisutredning om minderåriga

Så snart som möjligt efter anmälan om övergrepp ska en utredning göras.

Gäller ärendet övergrepp på minderåriga ska det alltid först och främst utredas av polis. Om  ärendet gäller övergrepp på vuxna hade det varit önskvärt för oss om även dessa alltid utreddes av polis men så är inte alltid fallet.

Under en polisutredning ska polisen få all fakta om ärendet som finns tillgänglig från kyrkans sida.

11. Kyrklig utredning

Oavsett om en polisutredning görs eller inte genomför man ändå alltid en kyrklig utredning. Detsamma gäller i de fall när polisen lägger ner förundersökningen utan att åtal har väckts samt i de fall där brottet är preskriberat.

Den kyrkliga utredningen görs efter att en eventuell polisutredning är avslutad.

Under utredningen samlar man in fakta och information om händelserna genom bland annat samtal och intervjuer med anmälaren, eventuella vittnen och den som är anklagad. 

För att få fram fakta om sexuella övergrepp är det ibland nödvändigt att även ställa obehagliga och svåra frågor. Man måste dock alltid sträva efter att göra detta på ett så hänsynsfullt sätt som möjligt och aldrig på ett kränkande sätt ifrågasätta någons berättelse.

12. Vem gör den kyrkliga utredningen för stiftspräst respektive ordensmedlem?

Vem som har ansvaret för en kyrklig utredning beror på om den anklagade prästen är en stiftspräst eller medlem av en orden (präst eller ordensbroder).

Stiftspräster lyder under en biskop i ett stift. Ordenspräster däremot tillhör en ordensgemenskap som exempelvis jesuitorden, dominikanorden, karmelitorden etc. En ordenspräst lyder under sin orden. De katolska ordnarna är självständiga organisationer med egna regelverk som inte lyder under de katolska stiften men som samarbetar med dem.

I Stockholms katolska stift är verkar idag 168 st. präster. Ungefär hälften av prästerna är stiftspräster och hälften är ordenspräster.

Inom ordnarna finns också icke prästvigda medlemmar; s.k. ordensbröder. Bland de katolska ordnarna i Sverige finns det tio ordensbröder. Ordensbröderna lyder under sin orden och är undantagna stiftsbiskopens auktoritet.

13. Kyrklig utredning av en ordenspräst

Efter att en eventuell polisutredning är avslutad görs en kyrklig utredning. Om anklagelserna rör en ordenspräst eller ordensbroder sköts utredningen av ordensledningen. De katolska ordensledningarna finns oftast i Rom.

I vissa fall kan ordensledningen be stiftet om hjälp med att genomföra utredningen.

14. Kyrklig utredning av en stiftspräst

Om anklagelserna rör en stiftspräst görs den kyrkliga utredningen i det stift som prästen tillhör. I vårt stift är det generalvikarien som ansvarar för att utredningen genomförs. Till sin hjälp har han Barnskyddsombudet, stiftets arbetsgrupp för frågor om sexuella övergrepp på minderåriga samt biskopsvikarien för kyrkorättsliga frågor.

15. Om utredningen läggs ner eller inte kan bevisa brott – vad händer då?

När en person har blivit anklagad för sexuellt övergrepp gäller samma rättsprincip som för övriga brott; d v s att den som är misstänkt har rättigheten att betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats.

Om polisutredningen läggs ner därför att det inte kan styrkas att brott har skett, måste ansvariga för verksamheten – beroende på om ärendet rör en stiftspräst eller en ordenspräst - avgöra om och i så fall i vilka sammanhang personen kan fortsätta att arbeta inom stiftet. Om det är möjligt tar man då hjälp även av civila myndigheter.

Om det endast gjorts en kyrklig utredning av en stiftspräst gör arbetsgruppen för frågor om sexuella övergrepp en riskbedömning, helst med hjälp av civila myndigheter, och utvärderar möjligheterna för den anklagade eller misstänkte att fortsätta arbeta inom stiftet. Arbetsgruppen gör sedan en rekommendation till biskopen.

Om det endast gjorts en kyrklig utredning av en ordenspräst gör ordensledningen en bedömning kring om och i så fall i vilka sammanhang den anklagade eller misstänkte kan fortsätta att arbeta inom stiftet eller sin orden.

Mer information om detta finns i Beredskapsplanen mot sexuella övergrepp på barn och ungdomar,

Ett sexuellt övergrepp mot ett barn som inte anmäls, kan leda till att fler barn utsätts. Därför är det absolut nödvändigt att varje anklagelse eller misstanke blir utredd på rätt sätt.

Du som tar del av ett utsatt persons berättelse spelar här en nyckelroll. Undrar du hur du ska gå till väga kan du få hjälp av stiftets kontaktpersoner eller av barnskyddsombudet.