Genom hela kyrkohistorien har olika reformatoriska rörelser reagerat mot saker som varit fel i kyrkan. Många helgon, exempelvis den helige Franciskus, har med sin förkunnelse och sitt levnadssätt bidragit till att kyrkan blivit förnyad av den tro hon fått av Kristus och apostlarna.

Den rörelse som uppstod på 1500-talet och som kom att kallas för protestantisk, ville också komma åt vissa problem i kyrkan. Men den kom att ifrågasätta centrala delar av tron kyrkan hade från apostlarna på ett sätt som utmanade kyrkans enhet. Den gick från kravet på reform, som många inom den katolska kyrkan delade och sedan genomförde, till att bli en protest som snappades upp av flera av den tidens politiker, furstar och kungar. De såg en chans att själva bli mäktigare genom att bli ledare över kyrkan. Efterhand bildades därför flera nationalkyrkor som inte erkänner påven som sin ledare och inte har samma syn på flera av sakramenten, bland dem den lutherska kyrkan i Sverige, Svenska kyrkan.

I många viktiga saker är katoliker och protestanter överens. Vi tror alla att Jesus är Guds Son och världens Frälsare, och att alla som tror på honom ska ha evigt liv. Dopet i Treenighetens namn är det sakrament som vi har gemensamt. En skillnad är att jungfru Maria och helgonen har en viktigare roll i katolska kyrkan. En annan att vi ser olika på själva kyrkan, vad hon är, och på sakramenten. Prästerna i den latinska (största) delen av katolska kyrkan får inte gifta sig, utan ska leva i celibat. Ända sedan 300-talet har det funnits både munkar och nunnor och klosterväsendet är en viktig del av det katolska andliga livet.

Katolikerna är i sin tro övertygade om att katolska kyrkan är den kyrka som Jesus själv grundade och som har funnits bevarad genom två årtusenden under ledning av aposteln Petrus efterträdare, biskopen i Rom. Katolska kyrkan är en enda kyrka fastän spridd över hela jorden. Trots att vissa saker kan vara ganska olika är det ändå samma kyrka som firar gudstjänst och ber böner utifrån samma grund. Kyrkan hålls ihop genom biskoparnas gemenskap med påven och under hans ledning. Detta garanterar att Guds Ande bevarar och leder kyrkan i samma tro världen över, och i alla tider.

Katolska kyrkan vill att alla kristna ska kunna bli en enda gemenskap igen, så som Jesus önskat. Därför samtalar vi och ber med andra kristna – det kallas för ekumenik. Att vi kristna är splittrade är en skandal, något som gör att det kristna budskapet inte framträder med full trovärdighet. Därför ska vi be för att en full och synlig gemenskap en dag ska bli verklighet.