Vigningen

Vigningen är det sakrament genom vilket kyrkan viger någon till biskop, präst eller diakon. Jesus utsåg tolv apostlar och gav dem makt och myndighet att undervisa i hans namn. Denna makt har förmedlats till biskoparna, apostlarnas efterträdare, och de förmedlar den vidare när de viger präster och diakoner till sina medhjälpare. De lägger då händerna på den som ska vigas som tecken på att uppdraget från Kristus förs vidare.

Genom vigningens sakrament får Kyrkan sin yttre struktur, sin synliga gemenskap och sin enhet tiderna igenom.

Prästens viktigaste uppgifter är att i Kristi namn undervisa, fira eukaristin, meddela sakramenten och leda församlingen. Genom vigningens sakrament får kyrkan sin yttre struktur, sin synliga gemenskap och sin enhet tiderna igenom. Så blir hon förmedlare av arvet från apostlarna.

Diakonen vigs till ämbetet att biträda biskopen och kyrkoherden i vissa uppgifter (predikan, undervisning, dop, kommunionutdelning, vigsel, begravning, sakramentalier, karitativ verksamhet). Diakonatet är en permanent uppgift (»ständiga diakoner«, vanligtvis gifta män) eller en tillfällig, som den blivande prästen innehar en tid före sin prästvigning. Prästen vigs till ämbetet att biträda biskopen i uppgiften att leda en församling, att förkunna evangeliet och förvalta sakramenten.

Biskopen vigs till det apostoliska ämbetet i dess fullhet, att vara kyrkans herde, lärare och präst. Rätt förvaltar han sitt uppdrag endast i gemenskap med de andra biskoparna (biskopskollegiet) under ledning av biskopen av Rom, påven, aposteln Petrus efterträdare. Så blir kyrkans enhet i tid och rum fullt synlig.