Söndag den 11 maj
FJÄRDE PÅSKSÖNDAGEN
Första läsningen Apg 13:14, 43–52
Paulus och Barnabas kom till Antiochia i Pisidien. På sabbatsdagen gick de till synagogan och satte sig där. Och när man skildes åt efter gudstjänsten gjorde många judar och gudfruktiga proselyter sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
Följande sabbat samlades så gott som hela staden för att höra ordet om Herren. När judarna fick se allt folket fylldes de av avund och bemötte det Paulus sade med smädelser. Men Paulus och Barnabas svarade frimodigt: »Det var ni som först skulle få höra Guds ord förkunnas. Men när ni nu visar det ifrån er och dömer er själva ovärdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. Ty så har Herren befallt oss:
Jag har gjort dig till ett ljus för hedningarna,
för att du skall bli till frälsning intill jordens yttersta gräns.«
När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade ordet om Herren. Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro, och ordet om Herren fördes ut i hela den trakten.
Men judarna hetsade upp de gudfruktiga kvinnorna av förnäm familj och de ledande männen i staden. De fick i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från området. De båda skakade dammet av sina fötter mot dem och gick till Ikonion. Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.
Responsoriepsalm Ps 100:1–3, 5 (R. jfr 3c)
Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:
R. Vi är hans folk, fåren i hans hjord
eller: Halleluja.
Hylla Herren, hela världen,
tjäna Herren med glädje,
träd fram inför honom med jubelrop! R.
Besinna att Herren är Gud,
han har gjort oss och vi är hans,
hans folk, fåren i hans hjord. R.
Ty Herren är god,
evigt varar hans nåd,
från släkte till släkte hans trofasthet. R.
Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:
R. Vi är hans folk, fåren i hans hjord
eller: Halleluja.
Höj Herren, alla länder,
tjäna Herren med glädje,
kom inför hans ansikte med fröjderop! R.
Förnim att Herren är Gud.
Han har gjort oss, och inte vi själva,
Till sitt folk och till får i sin hjord. R.
Ty Herren är god,
evigt varar hans nåd,
och hans trofasthet från släkte till släkte. R.
Andra läsningen Upp 7:9, 13–17
Jag, Johannes, såg, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.
Och en av de äldste sade till mig: »Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.«
Halleluja Joh 10:14
V. Jag är den gode herden, säger Herren;
jag känner mina får, och de känner mig.
Evangelium Joh 10:27–30
Vid den tiden sade Jesus: »Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.«