Söndag den 8 juni

PINGSTDAGEN

Första läsningen Apg 2:1–11

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«

Responsoriepsalm Ps 104:1ab, 24ac, 29b–31, 34 (R. jfr 30)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Herre, sänd ut din Ande och gör jorden ny

eller: Halleluja.

Lova Herren, min själ!

Mäktig är du, Herre, min Gud.

Otaliga är dina verk, o Herre!

Jorden är full av vad du skapat. R.

Du tar ifrån dem deras ande, och de dör

och blir åter till mull.

Du sänder din ande, då skapas liv.

Du gör jorden ny. R.

Må Herrens ära bestå för evigt,

må Herren glädja sig över sina verk.

Må min bön behaga Herren,

må jag få glädjas över honom. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Herre, sänd ut din Ande och förnya jordens ansikte eller Halleluja.

Lova Herren, min själ.

Herre, min Gud, du är hög och stor.

Herre, mångfaldiga är dina verk!

Jorden är full av vad du har skapat. R.

Du tar bort deras ande, då förgås de

och vänder åter till stoft igen.

Du sänder ut din ande, då skapas de,

och du förnyar jordens ansikte. R.

Ma Herrens ära förbli i evighet,

må Herren glädja sig över sina verk,

Ma mina ord vara Herren till behag,

må jag fa glädja mig i honom. R.

Andra läsningen Rom 8:8–17

De som är kvar i sin köttsliga natur kan inte behaga Gud. Ni däremot är inte kvar i den utan lever andligt, när nu Guds ande bor i er. Men den som inte har Kristi ande tillhör inte honom. Om Kristus bor i er, så är visserligen kroppen död på grund av synden, men anden har liv på grund av rättfärdigheten. Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, då skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er.

Vi har alltså skyldigheter, bröder, men inte mot köttet, inte att leva efter vår köttsliga natur. Om ni lever på det sättet kommer ni att dö, men om ni med ande dödar kroppens gärningar skall ni leva. Alla som leds av ande från Gud är Guds söner. Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen; ni har fått en ande som ger söners rätt så att vi kan ropa: »Abba! Fader!« Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.

Pingstsekvensen

Kom, Guds egen andedräkt,

kom, du rena, varma fläkt

av Guds rikes ljuvlighet.

Kom och fyll vår fattigdom,

kom med all din rikedom,

kom och lys vår vilsenhet.

Gjut ditt mod i rädda bröst,

bo i oss och var vår tröst,

bli vår värme, bli vårt stöd,

vilan när vår nöd blir lång,

frihet mitt i livets tvång,

svalka mitt i smärtans glöd.

Ande, salighetens ljus,

gläd vårt hjärta med ditt rus,

bli dess tysta jubelskri.

Utan dig är allting dött,

åldrat, kraftlöst, tomt och trött

under tidens tyranni.

Tvätta rent det fläckade,

vät med dagg det torkade,

läk vår oros djupa sår.

Väck till liv det domnade,

värm ur död det stelnade,

samla dem som vilse går.

Kom med enhet, kom med frid,

gör vår tid till hoppets tid,

andas i vår längtans bön.

Gör oss visa av ditt råd,

gör oss goda av din nåd,

ge oss härlighetens lön.

Amen. Halleluja.

Halleluja

V. O du helige Ande, kom,

uppfyll dina troendes hjärtan

och tänd i oss din kärleks eld.

Evangelium Joh 14:15–16, 23b–26

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid. Om någon älskar mig bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.

Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.«

ALTERNATIVA LÄSNINGAR

Årgång A

Andra läsningen 1 Kor 12:3b–7, 12–13

Ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den helige Ande. Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

Evangelium Joh 20:19–23

På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«