Fredag den 10 oktober
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Joel 1:13–15; 2:1–2
Klä er i sorgdräkt och klaga, ni präster. Jämra er, ni som tjänar vid altaret. Gå in och sitt i sorgdräkt natten igenom, ni min Guds tjänare, eftersom er Guds hus måste sakna spisoffer och drickoffer. Pålys en helig fasta, utlys en högtidsförsamling. Församla de gamla, ja, alla landets inbyggare, till Herrens, er Guds, hus, och ropa så till Herren.
Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, och som våld från den Allsvåldige kommer den.
Stöt i basun på Sion, och blås larmsignal på mitt heliga berg. Må alla landets inbyggare darra! Ty Herrens dag kommer, ja, den är nära: en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.
Responsoriepsalm Ps 9:2–3, 6, 16, 8–9 (R. 9a)
R. Herren skall döma jorden med rättfärdighet.
Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
Jag vill vara glad och fröjdas i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. R.
Du har straffat folken och förintat de gudlösa
och utplånat deras namn för evigt.
Hedningarna har sjunkit ner i den grav som de grävde,
deras fot har blivit fångad i det nät de lade ut. R.
Herren tronar i evighet,
sin tron har han berett till dom.
Med rättfärdighet skall han döma jorden,
med rättvisa skipa lag bland folken. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Joel 1:13–15; 2:1–2
Klä er i sorgdräkt och klaga, präster,
höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret !
Gå dit in, Guds tjänare,
och vaka i sorgdräkt,
ty er Guds hus har berövats
matoffer och dryckesoffer.
Påbjud en fasta !
Kungör en högtidssamling !
Kalla de äldste
och alla som bor i landet
att samlas i Herrens, er Guds, hus.
Ropa till Herren i er nöd.
Ack, denna dag !
Ja, Herrens dag är nära,
den kommer med våld från den Väldige.
Stöt i horn på Sion !
Blås larmsignal på mitt heliga berg,
så att alla i landet bävar.
Ty Herrens dag är på väg,
en dag av mörker och moln är nära,
en dag av dunkel och töcken.
Som gryningen över bergen
sprider sig ett folk, stort och mäktigt.
Dess like har aldrig funnits
och skall aldrig någonsin finnas.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 9:2–3, 6, 16, 8–9 (R. 9a)
R. Med rättfärdighet skall han döma jorden.
Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta,
jag vill förkunna alla dina under.
Jag vill vara glad och fröjdas i dig,
jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. R.
Du har straffat folken och förintat de gudlösa
och utplånat deras namn för evigt.
Hedningarna har fallit i den grav de grävde,
deras fot har blivit fångad i det nät de lade ut. R.
Herren tronar i evighet,
sin tron har han berett till dom.
Med rättfärdighet skall han döma jorden,
med rättvisa skipa lag bland folken. R.
Halleluja Joh 12:31b–32
V. Nu skall denna världens härskare fördrivas, säger Herren.
Och när jag blir upphöjd från jorden,
skall jag dra alla till mig.
Evangelium Luk 11:15–26
Vid den tiden då Jesus hade drivit ut en demon, sade folket: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna. Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand, får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom, tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
När den orena anden lämnar en människa, vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«