Lördag den 15 november
Läsning Vish 18:14–16; 19:6–9
När djup tystnad behärskade allt och natten hade nått halvvägs i sitt snabba lopp, svingade sig ditt allsmäktiga ord från kungatronen i himlen ned till det land som skulle förödas, en hotfull krigare med din obönhörliga befallnings skarpa svärd. Där han stannade spred han död överallt, han stod på jorden och nådde ända till himlen.
Hela skapelsens väsen omformades än en gång från grunden i lydnad för dina befallningar, för att dina tjänare skulle bevaras oskadda. Man fick se hur ett moln täckte lägret och hur torr mark steg upp där det nyss var vatten; en framkomlig väg höjde sig ur Röda havet, en grönskande slätt ur det vilda vågsvallet. Där gick de fram, hela det folk som beskyddades av din hand och som hade fått se så märkliga tecken. De var som hästar på bete, de skuttade som lamm, och de lovsjöng dig, Herre, sin räddare.
Responsoriepsalm Ps 105:2–3, 36–37, 42–43 (R. 5a)
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
R. Tänk på de underbara gärningar Herren har gjort
eller: Halleluja.
Sjung och spela till Herrens ära,
förkunna alla hans under.
Var stolta över hans heliga namn,
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. R.
Han slog allt förstfött i deras land,
förstlingen av deras kraft.
Så förde han ut sitt folk med silver och guld,
och i hans stammar fanns ingen som stapplade. R.
Han tänkte på sitt heliga ord
och på Abraham, sin tjänare.
Så förde han ut sitt folk med fröjd,
sina utvalda under jubel. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
R. Tänk på de underbara gärningar han gjort eller Halleluja.
Sjung och spela till hans ära,
förkunna alla hans under.
Var stolta över hans heliga namn,
må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. R.
Han slog allt förstfött i deras land,
förstlingen av deras kraft.
Så förde han ut sitt folk med silver och guld,
och i dess stammar fanns ingen som stapplade. R.
Ty han tänkte på sitt heliga ord
och på Abraham, sin tjänare.
Så förde han ut sitt folk med fröjd,
sina utvalda under jubel. R.
Halleluja Jfr 2 Thess 2:14
V. Gud har kallat oss genom evangeliet,
för att vi skall vinna Jesu Kristi härlighet.
Evangelium Luk 18:1–8
Vid den tiden gav Jesus sina lärjungar en liknelse för att lära dem att alltid be och inte ge upp: »I en stad fanns det en domare som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. I samma stad fanns en änka, och hon kom gång på gång till honom och sade: ’Låt mig få ut av min motpart vad jag har rätt till.’ Till en början ville han inte, men sedan tänkte han: ’Inte för att jag fruktar Gud eller bryr mig om människor, men så besvärlig som den där änkan är skall jag låta henne få ut vad hon har rätt till, annars pinar hon livet ur mig med sitt springande.’ » Och Herren sade: »Där hör ni vad en orättfärdig domare säger. Skulle då inte Gud låta sina utvalda få sin rätt, när de ropar till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? Jag säger er: han skall snart nog låta dem få sin rätt. Men Människosonen, skall han finna någon tro här på jorden när han kommer?«