Söndag den 17 november

TRETTIOTREDJE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Dan 12:1–3

På den tiden skall Mikael träda fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.

Responsoriepsalm Ps 16:5, 8–11 (R. 1)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 615. När den läses används följande text:

R. Skydda mig, Gud, jag flyr till dig.

Herren är min andel, min bägare.

     Du bestämmer mitt öde.

Jag har alltid Herren inför mig,

     när han står vid min sida vacklar jag inte. R.

Därför gläds mitt hjärta och jublar,

     min kropp är i trygghet,

ty du lämnar mig inte åt dödsriket,

     du låter inte din trogne se graven. R.

Du visar mig vägen till liv,

     hos dig finns glädjens fullhet,

     ständig ljuvlighet i din högra hand. R.

Andra läsningen Heb 10:11–14, 18

Varje präst tjänstgör dagligen och bär alltså gång på gång fram samma offer, som ändå aldrig kan avlägsna några synder. Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider och har satt sig på Guds högra sida. Där väntar han nu på att hans fiender skall läggas som en pall under hans fötter. Ty med ett enda offer har han för all framtid fullkomnat dem som blir helgade. Men där synderna är förlåtna behövs inte mer något syndoffer.

Halleluja Luk 21:36

V. Håll er vakna och bed,

så att ni kan stå upprätta inför Människosonen.

Evangelium Mark 13:24–32

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »I de dagarna, efter all denna nöd, skall solen förmörkas och månen inte ge något ljus. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall man få se Människosonen komma bland molnen med stor makt och härlighet. Och då skall han sända ut änglarna och samla sina utvalda från de fyra väderstrecken, från jordens gräns till himlens gräns.

                       Lär av en jämförelse med fikonträdet. När kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni när ni ser allt detta hända att han är nära, utanför dörren. Sannerligen, detta släkte skall inte förgå förrän allt detta händer. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall inte förgå. Dagen och timmen känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.«