Söndag den 21 december

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

Första läsningen Jes 7:10–14

Herren talade till Achas och sade: »Begär ett tecken av Herren, din Gud, nerifrån dödsriket eller uppifrån höjden.« Men Achas svarade: »Nej. Jag vill inte sätta Herren på prov.« Då sade Jesaja: »Lyssna nu, Davids ätt! Är det inte nog att ni misstror människors förmåga, skall ni också misstro min Guds förmåga? Då skall Herren själv ge er ett tecken: Den unga kvinnan är havande och skall föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanu El, ’Gud med oss’ ».

Responsoriepsalm Ps 24:1–4b, 5–6 (R. jfr 10bc)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 622. När den läses används följande text:

R. Herren Sebaot är ärans konung.

Jorden är Herrens med allt den rymmer,

     världen och alla som bor i den.

Det är han som har lagt dess grund i havet

     och fäst den över de strömmande vattnen. R.

Vem får gå upp till Herrens berg,

     vem får gå in i hans tempel?

Den som har skuldlösa händer och rent hjärta,

     som inte håller sig till falska gudar. R.

Han får välsignelse av Herren

     och riklig lön av Gud, sin räddare.

Här är det släkte som sökt sig till Herren,

     som träder fram inför ditt ansikte, du Jakobs Gud. R.

Andra läsningen Rom 1:1–7

Från Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel, avdelad för att förkunna Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga skrifterna, evangeliet om hans son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt och genom sin andes helighet blev insatt som Guds son i makt och välde vid sin uppståndelse från de döda: Jesus Kristus, vår herre. Genom honom har jag fått nåden och uppdraget att som apostel föra alla hedningar till lydnad i tro, hans namn till ära. Bland dessa är också ni, som är kallade att tillhöra Jesus Kristus. Jag hälsar er, alla Guds älskade i Rom, kallade att vara hans heliga. Nåd och frid från Gud, vår fader, och herren Jesus Kristus.

Halleluja Matt 1:23

V. Jungfrun skall bli havande och föda en son,

och man skall ge honom namnet Immanuel,

»Gud är med oss«.

Evangelium Matt 1:18–24

Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: »Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.«

     Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade.