Gud har gjort sig känd för oss genom Jesus Kristus, Guds levande Ord som blivit människa för att vi skulle lära känna Gud. Men historien om Guds uppenbarelse har förts vidare, traderats, i kyrkan. En del av den har nedtecknats i Bibeln och annat har förts vidare i kyrkans Tradition. Både Bibeln och Traditionen är Guds uppenbarelse och tilltal till oss, de hör ihop: Bibeln, den heliga skrift, och Traditionen, kyrkans tro i alla tider, som bekräftas i Bibeln men också ständigt inspireras och fördjupas av den.

Bibeln är inte en bok utan ett helt bibliotek med helt olika slags böcker. En del är historiska, andra är symboliska. En del är vacker poesi. Många är fantastiska skildringar av Guds kärlek och beskrivningar av människans villkor. Nya testamentet (NT), Bibelns andra del, handlar om Jesus och de första kristna. Vi katoliker menar att evangelierna på ett historiskt tillförlitligt sätt berättar vad Jesus sa och gjorde.

Många böcker beskriver historiska händelser, händelser som verkligen inträffat och hur Gud handlat i dem.  Men en del förmedlar sanningen om Gud och människan på andra sätt. Poängen med t ex skapelseberättelserna i Gamla testamentet (GT) är inte naturvetenskaplig utan att berätta att Gud skapar världen ur intet för att dela med sig av sin kärlek, dvs att svara på frågan ”varför?”. Frågan om ”hur?”, sättet som Gud praktiskt gått tillväga på, är förstås naturvetenskaplig. Ju mer vetenskaplig kunskap människan får om skapelsens komplexitet, desto större anledning blir det att söka svaret på frågan ”varför?”. Det är svar som Bibeln och tron, men aldrig vetenskapen, kan ge.

Varje bok i Bibeln har två författare: den eller de människor som skrivit och den helige Ande som har inspirerat dem. De äldsta bibeltexterna i GT har tillkommit för flera tusen år sedan och de yngsta texterna i NT är nedtecknade bara några decennier efter Kristus. Kyrkan och den muntliga traditionen fanns alltså före Nya testamentet. På 200 och 300-talet avgjorde kyrkan vilka texter som skulle finnas i Bibeln. Utgångspunkten var den tro kyrkan hade fått ta emot av Jesus och apostlarna.

Är något som står i en bibeltext Guds vilja för alla eller endast tisdbundna uttryck för författarnas mänskliga tankar? Det är kyrkan och hennes tradition, hur hon under 2000 år har tolkat texterna, som avgör. Kyrkan och hennes läroämbete, dvs påven, biskoparna och koncilierna, hjälper oss att förstå vad som är allmängiltigt, dvs blir till gemensam lära, i Bibeln.

Var och en av oss bör läsa Bibeln enskilt och då också ställa oss frågan vad Gud vill säga just mig, här och nu. Vi kan för vår personliga bön använda Bibeln och då tolka in vår enskilda situation i det som står. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det är Jesus Kristus som är kristendomens centrum, inte Bibeln.