Måndag den 30 december

SJÄTTE DAGEN I JULOKTAVEN

Läsning 1 Joh 2:12–17

Jag skriver till er, mina barn: ni har fått era synder förlåtna för hans namns skull. Jag skriver till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag skriver till er som är unga: ni har besegrat den Onde.

     Jag har skrivit till er, barn: ni känner Fadern. Jag har skrivit till er, fäder: ni känner honom som är till från början. Jag har skrivit till er som är unga: ni är starka och Guds ord förblir i er och ni har besegrat den Onde.

     Älska inte världen och det som finns i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen förgår med sina lockelser, men den som gör Guds vilja består för evigt.

Responsoriepsalm Ps 96:7–10 (R. 11a)

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:

R. Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.

Ära Herren, alla folkslag,

     ära Herrens majestät,

     ära Herrens höga namn. R.

Bär fram gåvor och kom i hans gårdar,

     tillbe Herren i helig skrud,

     bäva för hans ansikte, alla länder. R.

Säg bland hedningarna: »Herren är nu konung!

     Därför står jordkretsen orubbligt fast,

     med rättvisa dömer han folken.« R.

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:

R. Må himlen vara glad och jorden jubla.

Ära Herren, alla folkslag,

     ära Herrens majestät,

     ära Herrens höga namn. R.

Bär fram gåvor och kom i hans gårdar,

     tillbe Herren i helig skrud,

     bäva för hans ansikte, alla länder. R.

Säg bland hedningarna: ”Herren är nu konung.

     Därför står jordkretsen orubbligt fast,

     med rättvisa dömer han folken.” R.

Halleluja

V. Helig är denna dag,

ty i dag har Ljuset gått upp över världen.

Kom, låt oss tillbedja Herren.

Evangelium Luk 2:36–40

Vid den tiden fanns i templet en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse.

     När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.