Hoppa till innehåll

Söndag den 5 januari

ANDRA SÖNDAGEN EFTER JUL

 

Första läsningen Syr 24:1–2, 8–12

 

Visheten prisar sig själv och talar stolt i kretsen av sitt folk.

Hon tar till orda i den Högstes församling

och talar stolt inför hans här:

 

»Världens skapare gav mig sin befallning,

han som skapat mig lät mig få en varaktig boning.

Han sade: I Jakobs land skall du slå läger,

hos Israels folk skall du bosätta dig.

Av evighet, från begynnelsen, är jag skapad av honom,

och jag skall aldrig i evighet förgås.

I det heliga tältet gjorde jag tjänst inför honom;

sedan blev jag bofast på Sion.

I den stad som han älskar lät han mig också bo,

i Jerusalem blev jag härskare.

Jag rotade mig hos det folk han förhärligat,

Herrens arvslott blev min egendom.«

 

Responsoriepsalm Ps 147:12–15, 19–20 (R. Joh 1:14)

 

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 694. När den läses används följande text:

 

R. Ordet blev människa och tog sin boning bland oss.

 

Lova Herren, Jerusalem,

     Sion, prisa din Gud.

Han gör bommarna för dina portar starka

     och välsignar ditt folk där inne. R.

 

Han ger fred och välgång åt ditt land

     och mättar dig med finaste vete.

Han sänder sitt bud till jorden,

     snabbt löper hans ord. R.

 

Han förkunnar sitt ord för Jakob,

     sina stadgar och lagar för Israel.

Så har han inte gjort för andra folk,

     de känner inte hans lagar. R.

 

Andra läsningen Ef 1:3–6, 15–18

 

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom — det var hans viljas beslut — till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son.

     Jag upphör därför aldrig att tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner, sedan jag nu har hört om er tro på herren Jesus och er kärlek till alla de heliga. Jag ber att vår herre Jesu Kristi Gud, härlighetens fader, skall ge er en vishetens och uppenbarelsens ande som låter er få kunskap om honom. Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga.

 

Halleluja Jfr 1 Tim 3:16

 

V. Välsignad är du som förkunnats bland folken,

välsignad är du som vunnit tro i världen.

 

Evangelium Joh 1:1–18

 

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

     Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

     Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

     Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Johannes vittnar om honom och ropar: »Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig går före mig, ty han fanns före mig.«

     Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd. Ty lagen gavs genom Mose, men nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

 

eller (kortare läsning):

 

Evangelium Joh 1:1–5, 9–14

 

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

     Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

     Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.