Lördag den 17 januari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Sam 9:1–4, 17–19; 10:1a
I Benjamin levde en man som hette Kis, son till Abiel, son till Seror, son till Bekorat, son till Afia, son till en benjaminit. Och han var en rik man. Han hade en son som hette Saul, en ståtlig och stilig man. Bland Israels barn fanns ingen man som var stiligare än han. Han var huvudet högre än allt folket.
Nu hade Kis’, Sauls faders, åsninnor kommit bort för honom. Därför sade Kis till sin son Saul: »Ta med dig en av tjänarna och stå upp och ge dig iväg och sök efter åsninnorna.« Då gick han genom Efraims bergsbygd och därefter genom Salisalandet. Men de fann dem inte. Så gick de genom Saalimslandet, men där var de inte. Sedan gick han genom Benjamins land, men de fann dem inte heller där.
När nu Samuel fick se Saul, gav Herren honom den uppenbarelsen: »Se, där är den man om vilken jag sade till dig: Denne skall styra mitt folk.« Men Saul gick fram till Samuel i porten och sade: »Säg mig var siaren bor.« Samuel svarade Saul och sade: »Jag är siaren. Gå före mig upp på offerhöjden, ty ni skall äta där med mig i dag. Men i morgon vill jag låta dig gå. Och om allt vad du har på hjärtat vill jag ge dig besked.
Och Samuel tog sin oljeflaska och hällde olja på hans huvud och kysste honom och sade: »Se, Herren har smort dig till furste över sin arvedel.«
Responsoriepsalm Ps 21:2–7 (R. 2a)
R. Herre, över din makt gläder sig konungen.
Herre, över din makt gläder sig konungen,
han jublar högt över din hjälp!
Vad hans hjärta önskar har du givit honom,
du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.
Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,
du sätter en gyllene krona på hans huvud.
Han bad dig om liv, och det gav du honom,
ett långt liv, för tid och evighet. R.
Stor är hans ära genom din hjälp,
du skänker honom majestät och härlighet.
Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Sam 9:1–4, 17–19 ; 10:1a
I Benjamins stam fanns en rik och mäktig man som hette Kish. Han var son till Áviel, som var son till Seror, son till Békorat, son till Afiach av Benjamins stam. Kish hade en son som hette Saul, en ståtlig ung man. Det fanns ingen ståtligare i hela Israel, han var huvudet högre än alla andra.
En gång hade några åsnor kommit bort för Kish, Sauls far. Kish sade till sin son Saul : ”Ta med dig en av tjänarna och gå och leta rätt på åsnorna.” De gick genom Efraims bergsbygd och Shalíshalandet men fann dem inte. De sökte också i Shaalímlandet, men förgäves. Så fortsatte de genom Benjamins land men hittade inga åsnor där heller.
När Samuel fick se Saul, sade Herren till honom : ”Där är mannen som jag talade om, han som skall styra mitt folk.” Saul gick fram till Samuel i stadsporten och frågade : ”Kan du säga mig var siaren bor ?” Samuel svarade : ”Det är jag som är siaren. Gå före mig upp på offerplatsen. I dag skall ni äta tillsammans med mig. I morgon bitti kan du fortsätta din färd, och då skall jag också ge dig svar på det som du undrar över.”
Samuel tog nu en flaska med olja och hällde den över Sauls huvud. Han kysste honom och sade : ”Herren smörjer dig till furste över sitt folk Israel.”
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 21:2–7 (R. 2a)
r. Herre, över din makt gläder sig konungen.
[Herre, över din makt gläder sig konungen,]
han jublar högt över din hjälp.
Vad hans hjärta önskar har du givit honom,
du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.
Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,
du sätter en gyllene krona på hans huvud.
Han bad dig om liv, och det gav du honom,
ett långt liv, för tid och evighet. R.
Stor är hans ära genom din hjälp,
du skänker honom majestät och härlighet.
Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.
Halleluja Jfr Luk 4:18
v. Herren har sänt mig
att frambära ett glädjebud till de fattiga
och att förkunna befrielse för de fångna.
Evangelium Mark 2:13–17
Vid den tiden gick Jesus längs sjön igen. Alla människor kom till honom, och han undervisade dem. När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Levi steg upp och följde honom.
När Jesus sedan låg till bords i hans hus, var det många tullindrivare och syndare som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar, för det var många som följde honom. När de skriftlärda bland fariseerna fick se att han åt med syndare och tullindrivare, sade de till hans lärjungar: »Äter han med tullindrivare och syndare?« Jesus hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«