Lördag den 1 augusti

Läsning Jer 26:11–16, 24

Prästerna och profeterna sade till stormännen och till folket : ”Mannen här förtjänar dödsstraff, ty han har profeterat mot denna stad, det har ni hört med egna öron !”

     Då sade Jeremia till stormännen och till folket : ”Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med. Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. Men det skall ni veta : dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.”

     Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna : ”Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.” Achíkam, Sháfans son, skyddade Jeremia så att han inte blev utlämnad till folket och dödad.

Responsoriepsalm Ps 69:15–16, 30–31, 33–34 (R. jfr 14)

R. Svara mig, låt nådens stund vara inne.

Rädda mig ur dyn, så att jag inte sjunker ner,

     låt mig bli räddad från dem som hatar mig,

     från de djupa vattnen.

Låt inte vattensvallet dränka mig

     eller djupet sluka mig,

     låt inte graven sluta sitt gap om mig. R.

Mig som är betryckt och plågad,

     mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda.

Jag vill lova Guds namn med sång

     och med tacksägelse upphöja honom. R.

När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,

     ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

Ty Herren lyssnar till de fattiga

     och föraktar inte sina fångna. R.

Halleluja Matt 5:10

V. Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,

dem hör himmelriket till.

Evangelium Matt 14:1–12

Vid den tiden fick tetrarken Herodes höra talas om Jesus, och han sade till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför kan sådana krafter verka genom honom.«

     Det var så att Herodes hade låtit gripa Johannes och slå honom i bojor och sätta honom i fängelse. Anledningen var Herodias, hans bror Filippos hustru. Johannes hade nämligen sagt till honom: »Det är inte tillåtet för dig att leva ihop med henne.« Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som menade att Johannes var en profet. Men när Herodes firade sin födelsedag, dansade Herodias dotter inför sällskapet och gjorde honom så förtjust att han med ed lovade att ge henne vad hon än begärde. På uppmaning av sin mor sade hon: »Låt mig genast få Johannes döparens huvud på ett fat.« Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det, och han lät halshugga Johannes i fängelset. Man bar in huvudet på ett fat och gav det till flickan, och hon bar det till sin mor. Johannes lärjungar kom dit och hämtade hans döda kropp och begravde den. Sedan gick de och berättade för Jesus vad som hade hänt.