Fredag den 30 januari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 2 Sam 11:1-4a, 5-10a, 13–17
Följande år, vid den tid då kungarna brukade dra i fält, sände David iväg Joab och med honom sina tjänare och hela Israel. Och de skövlade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.
Då hände sig en afton, när David hade stigit upp från sin bädd och gick omkring på kungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade. Och kvinnan var mycket vacker att se på. David sände då bud och hörde sig för om kvinnan. Och man sade: »Det är Bat–Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.« Då sände David några män med uppdrag att hämta henne. Och hon kom till honom, och han låg hos henne. Men kvinnan blev havande. Hon sände då bud och lät underrätta David om detta och säga: »Jag är havande.«
Då sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten Uria.« Så sände då Joab Uria till David. Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket och hur kriget gick. Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och tvätta dina fötter.« När då Uria gick ut ur kungens hus, sändes en gåva från kungen efter honom. Men Uria lade sig till vila vid ingången till kungshuset, tillsammans med hans herres alla andra tjänare, och gick inte ned till sitt eget hus.
Detta berättade man för David och sade: »Uria har inte gått ned till sitt hus.« David bjöd in Uria till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men på kvällen gick han ut och lade sig på sin plats tillsammans med sin herres tjänare och gick inte ned till sitt hus.
Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria. I brevet skrev han så: »Ställ Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dra er sedan tillbaka från honom, så att han blir ihjälslagen.« Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen fanns. Och männen i staden gjorde ett utfall och gav sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föll. Också hetiten Uria dödades.
Responsoriepsalm Ps 51:3–7, 10–11 (R. jfr 3a)
R. Var mig nådig, o Gud.
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från min synd. R.
Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon. R.
Så befinns du rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar.
Se, i synd är jag född,
och i synd har min moder avlat mig. R.
Låt mig känna fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
och utplåna alla mina skulder. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 2 Sam 11:1-4a, 5-10a, 13–17
Vid årsskiftet, den tid då kungar drar i fält, sände David ut Joav med hans män och hela Israel, och de skövlade ammoniternas land och belägrade Rabba. Men David själv stannade i Jerusalem.
En dag när David hade stigit upp efter sin middagsvila och gick omkring uppe på taket till sitt palats fick han därifrån se en kvinna som badade. Hon var mycket vacker. David förhörde sig om vem hon var och fick veta att det var Batséba, dotter till Éliam och hustru till hettiten Uría. Då skickade David några män för att hämta henne, hon kom till honom, och han låg med henne. Hon blev havande, och hon meddelade David : ”Jag väntar barn.”
Då sände David order till Joav : ”Skicka hit hettiten Uría !” Joav skickade i väg Uría, och när han kom frågade David hur det var med Joav och med hären och hur det gick i kriget. Sedan sade David : ”Gå nu hem och tvätta dammet av fötterna !” Då Uría lämnade palatset lät kungen skicka en gåva efter honom. Men Uría gick inte hem utan lade sig att sova vid ingången till palatset bland kungens tjänare. David fick reda på att han inte hade gått hem och bjöd honom till sitt bord och åt med honom och drack honom full. På kvällen gick Uría och lade sig bland kungens tjänare ; hem gick han inte.
Nästa morgon skrev David ett brev till Joav och sände det med Uría. Han skrev : ”Ställ Uría i första ledet, där striden är hetast, och dra er sedan undan från honom, så att han blir träffad och stupar.” Joav, som belägrade Rabba, ställde Uría på en plats där han visste att motståndarna var starka. Stadens försvarare gjorde ett utfall och angrep Joav, och flera i Davids här stupade. Också hettiten Uría dog.
Responsoriepsalm Ps 51:3–7, 10–11 (R. jfr 3a)
R. Var oss nådig, o Gud, ty vi har syndat.
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
rena mig från min synd. R.
Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon. R.
Så befinns du rättfärdig i dina ord,
rättvis i dina domar.
Se, i synd är jag född,
i synd har min moder avlat mig. R.
Låt mig känna fröjd och glädje,
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
Vänd bort ditt ansikte från mina synder,
utplåna alla mina skulder. R.
Halleluja Jfr Matt 11:25
V. Välsignad är du, Fader, himlens och jordens Herre,
som uppenbarat himmelrikets hemligheter
för dem som är som barn.
Evangelium Mark 4:26–34
Jesus sade: »Med Guds rike är det som när en man har fått utsädet i jorden. Han sover och stiger upp, dagar och nätter går, och säden gror och växer, han vet inte hur. Av sig själv bär jorden gröda, först strå, så ax, så moget vete i axet. Men när grödan är mogen låter han skäran gå, för skördetiden är inne.«
Och han sade: »Vad skall vi likna Guds rike vid? Vad skall vi använda för bild? Det är som ett senapskorn, som är det minsta av alla frön här på jorden när man sår det, men när det har såtts, skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.« Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, så långt de nu kunde fatta det. Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt.