Hoppa till innehåll

Lördag den 14 december

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:

 

Läsning Syr 48:1–4, 9–11

 

Elia framträdde, den glödande profeten,

vars ord flammade som en fackla.

Han sände hungersnöd över folket

och blev genom sin heliga iver mångas död.

Med Herrens ord höll han himlen stängd,

och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!

Vem kan berömma sig av att vara din like?

Du fördes till himlen i en flammade stormby,

i en vagn dragen av eldhästar.

Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,

då du skall mildra vreden innan den blossar upp

och vända faderns hjärta till hans son

och återupprätta Jakobs stammar.

Saliga de som har fått se dig

men också de som har somnat in i kärlek,

ty även vi skall få leva.

 

Responsoriepsalm  Ps 80:2ac, 3b, 15–16, 18–19 (R. 4)

 

R. Gud, upprätta oss, låt ditt ansikte lysa, och hjälp oss!

 

Lyssna, du Israels herde,

     du som tronar på keruberna, träd fram i glans,

     och kom till vår frälsning. R.

 

Gud Sebaot, vänd dig åter till oss,

     skåda ned från himlen och se på oss,

och ta dig an detta vinträd.

     Skydda trädet som din högra hand har planterat,

     den son som du har fostrat åt dig. R.

 

Håll din hand över din högra hands man,

     den människoson som du har fostrat åt dig.

Då skall vi inte vika ifrån dig.

     Behåll oss vid liv, så skall vi åkalla ditt namn. R.

 

Halleluja  Luk 3:4, 6

 

V. Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.

Alla människor skall se Guds frälsning.

 

Evangelium Matt 17:10–13

 

När lärjungarna gick ned från berget, frågade de Jesus: »Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?« Han svarade: »Visst skall Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.« Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.

 

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:

 

Läsning Syr 48:1–4, 9–11

 

Elia framträdde, den glödande profeten,

vars ord flammade som en fackla.

Han sände hungersnöd över folket

och blev genom sin heliga iver mångas död.

Med Herrens ord höll han himlen stängd,

och tre gånger kallade han ner eld därifrån.

 

Hur ärad blev du inte, Elia, för dina underverk!

Vem kan berömma sig av att vara din like?

Du fördes till himlen i en flammade stormby,

i en vagn dragen av eldhästar.

Du är bestämd för den tiden, står det skrivet,

då du skall mildra vreden innan den blossar upp

och vända faderns hjärta till hans son

och återupprätta Jakobs stammar.

 

Saliga de som har fått se dig

men också de som har somnat in i kärlek,

ty även vi skall få leva.

 

Responsoriepsalm Ps 80:2ac, 3b, 15–16, 18–19 (R. 4b)

 

R. Låt ditt ansikte lysa och hjälp oss!

 

Lyssna, du Israels herde,

     du som tronar på keruberna, träd fram i glans,

     och kom till vår frälsning. R.

 

Gud Sebaot, vänd dig åter till oss,

     skåda ned från himlen och se på oss,

     och ta dig an denna vinstock,

den ranka din högra hand har planterat,

     den son du har fostrat åt dig. R.

 

Håll din hand över mannen vid din högra sida,

     den människoson som du har fostrat åt dig.

Då skall vi inte vika ifrån dig.

     Ge oss liv, så skall vi åkalla ditt namn. R.

 

Halleluja Luk 3:4, 6

 

V. Bana väg för Herren, gör hans stigar raka.

Alla människor skall se Guds frälsning.

 

Evangelium Matt 17:10–13

 

När lärjungarna gick ned från berget, frågade de Jesus: ”Vad menar då de skriftlärda med att Elia först måste komma?” Han svarade: ”Visst skall Elia komma och återställa allt. Men jag säger er att Elia redan har kommit, och de kände inte igen honom utan gjorde med honom som de ville. Så skall de också låta Människosonen lida.” Då förstod lärjungarna att han talade om Johannes döparen.