Hur valet av en påve går till

En ny påve väljs under en konklav, som kan liknas vid en andlig reträtt under vilken kardinaler möts för att välja en ny påve. Konklaven inleds 15 till 20 dagar efter en påves död eller avgång.
Konklaven hålls i det Sixtinska kapellet och kallas "konklav" eftersom kardinalerna är inlåsta - cum clave - inom det område där konklaven sker, för att undvika kontakt med omvärlden. Så snart som alla icke röstberättigade har lämnat det Sixtinska kapellet, låser den senast utnämnde kardinaldiakonen dörren från insidan.

Endast kardinaler som vid ingåendet av en sedesvakans (när en påve avlidit eller avgått) ännu inte nått 80 års ålder, kan välja en ny påve, och antalet kardinaler får inte överstiga 120. Kardinaler över 80 har därför en andlig roll och kan bara delta i det inledande skedet innan konklaven.
Även om det under flera århundraden endast valts nya påvar ur kardinalernas skara kan egentligen alla döpta och ogifta katolska vuxna män väljas till detta ämbete, så länge som det inte föreligger några hinder enligt kyrkans lag. Om den valde inte är en biskop så biskopsvigs han direkt efter det att han accepterat ämbetet, enligt Ordo för konklaven. Men, senast en icke-kardinal valdes till påve var 1378.
En ny påve är vald när han får åtminstone två tredjedelar av rösterna från de närvarande elektorerna. Från den 34: e omröstningen under konklaven kan man besluta att fortsätta genom att rösta på de två kardinaler som fått flest röster i den senaste omröstningen, vilka dock inte själva kan rösta längre. En två tredjedels majoritet är fortfarande nödvändig.
Den hemliga omröstningen infördes 1621 av Gregorius XV: detta säkerställer att inte personliga förhållanden påverkar hur kardinalerna röstar, utan att de röstar enligt sitt samvete. Kardinalerna måste också svära en ed innan omröstningen börjar.
När en kardinal får två tredjedelar av rösterna i en omröstning, vänder sig dekanen för kardinalskollegiet till den valde personen och frågar honom om han är villig att acceptera ämbetet. Vid ett positivt svar frågar dekanen för kardinalskollegiet honom vilket namn han väljer som påve.

Svart rök är ett tecken på att omröstningen har varit resultatlös, medan den berömda vita röken är signalen att en ny påve valts.

Efter varje omröstning träs röstsedlarna på ett snöre och bränns i en kamin som installerats enkom för detta tillfälle. Svart rök är ett tecken på att omröstningen har varit resultatlös, medan den berömda vita röken är signalen att en ny påve valts.
När han blir vald går man med den nye påven till den s k Tårarnas sal, där han för första gången ikläds det som en påve bär. När han är iklädd kommer kardinalerna fram en och en för att visa honom sin vördnad.
Den seniore kardinaldiakonen går ut på den stora balkongen mitt på Peterskyrkans fasad och tillkännager för de församlade och världen namnet på den nye påven. Han använder den hävdvunna frasen "Annuntio vobis gaudium magnum. Habemus Papam" (”Jag meddelar er en stor glädje. Vi har en påve”) , och tillkännager den nye påvens förnamn och efternamn, följt av hans påvliga namn.
Den nye påven går i procession till samma balkong och efter ett kort anförande, ger sin första välsignelse Urbi et Orbi (till staden och världen).
Dagen efter valet firar påven sin första mässa som påve med kardinalerna i Sixtinska kapellet.
Ungefär en vecka senare installeras påven på Petersplatsen med en högtidliga mässa.