Söndag den 23 mars

TREDJE SÖNDAGEN I FASTAN

Alla läsningarna kan alternativt hämtas från årgång A.

Första läsningen 2 Mos 3:1–8a, 13–15

En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: »Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.« Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: »Mose! Mose!« Han svarade: »Ja, här är jag.« Herren sade: »Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.« Och han fortsatte: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.« Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud.

Herren sade: »Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare — ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung.«

Då sade Mose till Gud: »Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?« Gud sade: »Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.« Och Gud fortsatte: »Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte.«

Responsoriepsalm Ps 103:1–4, 6–8, 11 (R. 8a)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Nådig och barmhärtig är Herren.

Lova Herren, min själ,

hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ,

minns allt det goda han gör. R.

Han förlåter alla mina synder

och botar alla mina sjukdomar,

han räddar mig från graven

och kröner mig med nåd och barmhärtighet. R.

Herren handlar rättfärdigt

och ger de förtryckta deras rätt.

Mose fick lära känna hans gärningar,

Israels folk hans verk. R.

Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

Ty så hög som himlen välver sig över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Barmhärtig och nådig är Herren.

Lova Herren, min själ,

allt som finns i mig, prisa hans heliga namn.

Lova Herren, min själ,

och glöm inte vad gott han har gjort. R.

Han förlåter dig alla dina missgärningar

och helar alla dina brister,

han räddar ditt liv från graven

och kröner dig med nåd och barmhärtighet. R.

Herren gör rättfärdighetens verk

och skaffar rätt åt alla förtryckta.

Han visade Mose sina vägar,

Israels barn sina gärningar. R.

Barmhärtig och nådig är Herren,

sen till vrede och rik på kärlek.

Ty så hög som himlen är över jorden,

så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. R.

Andra läsningen 1 Kor 10:1–6, 10–12

Jag vill att ni skall ha kunskap om detta, bröder: våra fäder hade alla molnet över sig och gick alla genom havet. Alla blev de döpta i molnet och i havet till gemenskap med Mose. Alla åt de samma andliga mat, och alla drack de samma andliga dryck, de drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus. Men de flesta av dem fann inte nåd inför Gud utan blev liggande döda i öknen. Allt detta är exempel som säger oss att vi inte skall ha begär till det onda, som de hade. Knota inte som många av dem gjorde; de dödades av Förgöraren. Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs ner för att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss. Därför skall den som tror sig stå stadigt se till att han inte faller.

Lovsång/Vers före evangeliet Jfr Matt 4:17

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Omvänd er, säger Herren:

himmelriket är nära.

Evangelium Luk 13:1–9

Vid den tiden kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: »Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.«

Och han gav dem denna liknelse: »En man hade ett fikonträd i sin vingård, och han kom för att se om det fanns någon frukt på det men hittade ingen. Då sade han till sin trädgårdsmästare: ’I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här trädet utan att hitta någon. Hugg bort det! Varför skall det ta upp mark till ingen nytta?’ Han svarade: ’Herre, låt det stå kvar ett år till, så skall jag gräva runt det och gödsla. Kanske bär det frukt nästa år. Om inte, kan du hugga bort det.’ »

ALTERNATIVA LÄSNINGAR

Årgång A

Första läsningen 2 Mos 17:3–7

Israels barn hade slagit läger i Refidim. Eftersom de var törstiga knotade de mot Mose och sade: »Varför har du fört oss ut ur Egypten? Vill du att vi själva och våra barn och vår boskap skall dö av törst?« Då ropade Mose till Herren: »Vad skall jag göra med detta folk? Snart stenar de mig.« Herren sade till honom: »Gå framför folket med några av de äldste i Israel och ta med dig den stav som du hade då du slog på Nilen. Jag kommer att stå framför dig på klippan vid Horeb, och du skall slå på klippan, och då kommer det vatten ur den, så att folket får dricka.« Mose gjorde så inför de äldste i Israel. Platsen fick namnet Massa och Meriva, eftersom israeliterna hade anklagat Mose där och hade satt Herren på prov och sagt: »Finns Herren ibland oss eller inte?«

Responsoriepsalm Ps 95:1–2, 6–9 (R. jfr 8)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. I dag, när vi får höra hans röst,

må vi inte förhärda våra hjärtan.

Kom, låt oss jubla till Herrens ära

och hylla vår klippa, vår räddning!

Låt oss träda fram inför honom och tacka,

hylla honom med sång och spel! R.

Kom, låt oss falla ner och tillbe,

knäböja inför Herren, vår skapare,

ty han är vår Gud

och vi hans folk, fåren i hans hjord. R.

Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!

Förhärda er inte som vid Meriva,

som den gången vid Massa i öknen,

där era fäder satte mig på prov,

prövade mig fast de sett vad jag gjort. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Om ni hör hans röst i dag, så förhärda inte era hjärtan.

Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,

jubel till vår frälsnings klippa.

Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse

och höja jubel till honom med lovsång. R.

Kom, låt oss tillbedja och nedfalla,

låt oss knäböja för Herren, vår skapare.

Ty han är vår Gud,

och vi är det folk som han har till sin hjord,

vi är får som står under hans vård. R.

O att ni i dag ville höra hans röst!

Förhärda inte era hjärtan som vid Mériva,

såsom på Massas dag i öknen,

där era fäder frestade mig, där de prövade mig,

fastän de hade sett mina verk. R.

Andra läsningen Rom 5:1–2, 5–8

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande. Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig — kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

Lovsång/Vers före evangeliet Jfr Joh 4:42, 15

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Du världens Frälsare, ge mig det levande vattnet,

så att jag aldrig mer behöver törsta.

Evangelium Joh 4:5–42

Vid den tiden kom Jesus till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ner vid källan. Det var mitt på dagen.

Jesus sade: »Gå och hämta din man.« Kvinnan svarade: »Jag har ingen man.« Jesus sade: »Du har rätt när du säger att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Där talade du sanning.« Kvinnan sade: »Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«

I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade över att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: »Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?« De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: »Rabbi, kom och ät.« Han svarade: »Jag har mat att äta som ni inte känner till.« Lärjungarna sade då till varandra: »Kan någon ha kommit med mat till honom?« Jesus sade: »Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får lönen för deras möda.«

Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: »Han har sagt mig allt som jag har gjort.« När samarierna kom till honom, bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«

eller (kortare läsning):

Evangelium Joh 4:5–15, 19b–26, 39a, 40–42

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: »Ge mig något att dricka.« Lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: »Hur kan du, som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.« (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: »Om du visste vad Gud har att ge och vem det är som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.« Kvinnan sade: »Herre, du har inget att hämta upp det med och brunnen är djup. Varifrån tar du då det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?« Jesus svarade: »Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.« Kvinnan sade till honom: »Herre, ge mig det vattnet, så att jag aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten. Jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man skall tillbe honom finns i Jerusalem.« Jesus svarade: »Tro mig, kvinna, den tid kommer då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni skall tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det vi känner till, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja, den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. Ty så vill Fadern att man skall tillbe honom. Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.« Kvinnan sade: »Jag vet att Messias kommer« (alltså den Smorde) »och när han kommer skall han låta oss veta allt.« Jesus sade till henne: »Det är jag, den som talar till dig.«

Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord. När samarierna kom till honom bad de honom stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: »Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.«