Söndag den 30 mars

FJÄRDE SÖNDAGEN I FASTAN

Alla läsningarna kan alternativt hämtas från årgång A.

Första läsningen Jos 5:9a, 10–12

Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Israeliterna hade sitt läger i Gilgal och firade påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden. Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen. Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.

Responsoriepsalm Ps 34:2–7 (R. 9a)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Se och smaka Herrens godhet.

Jag vill alltid prisa Herren,

ständigt sjunga hans lov.

Stolt ger jag Herren äran,

de betryckta hör det och gläds. R.

Lova Herren med mig,

låt oss tillsammans ära hans namn!

Jag sökte mig till Herren och han svarade mig,

han befriade mig från all fruktan. R.

Se mot honom och stråla av glädje,

sänk inte blicken i skam.

Jag eländige ropade, Herren hörde,

han räddade mig ur all min nöd. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Smaka och se att Herren är god.

Jag vill alltid prisa Herren,

hans lov skall ständigt vara i min mun.

Min själ skall berömma sig av Herren,

de ödmjuka skall höra det och glädja sig. R.

Lova med mig Herren,

låt oss med varandra upphöja hans namn.

Jag sökte Herren, och han svarade mig

och räddade mig ur all min förskräckelse. R.

Se mot honom, ta emot hans ljus,

Era ansikten behöver inte rodna av blygsel.

Här är en betryckt som ropade,

och Herren hörde honom

och räddade honom ur all hans nöd. R.

R. Smaka och se att Herren är god

Andra läsningen 2 Kor 5:17–21

Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. Allt detta har sitt upphov i Gud, som har försonat oss med sig genom Kristus och ställt mig i försoningens tjänst. Ty Gud försonade hela världen med sig genom Kristus: han ställde inte människorna till svars för deras överträdelser, och han anförtrodde mig budskapet om denna försoning. Jag är alltså Kristi sändebud, och Gud manar er genom mig. Jag ber er på Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Han som inte visste vad synd var, honom gjorde Gud till ett med synden för vår skull, för att vi genom honom skulle bli till ett med Guds rättfärdighet.

Lovsång/Vers före evangeliet Jfr Luk 15:18

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Jag vill stå upp och gå till min far och säga till honom:

Far, jag har syndat mot himlen och mot dig.

Evangelium Luk 15:1–3, 11–32

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: »Den mannen umgås med syndare och äter med dem.« Då gav han dem denna liknelse: »En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ »

ALTERNATIVA LÄSNINGAR

Första läsningen 1 Sam 16:1b, 6–7, 10–13a

Herren sade till Samuel: »Fyll ditt smörjhorn med olja och ta det med dig. Jag sänder dig till Jishaj i Betlehem, ty jag har utsett en av hans söner till kung.« När Samuel kom dit såg han Eliav och tänkte: »Här inför Herren står nu hans smorde.« Men Herren sade till Samuel: »Fäst dig inte vid hans utseende och hans resliga gestalt — honom har jag förkastat. Herren ser med andra ögon än människor: människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.« På detta sätt lät Jishaj sina sju söner stiga fram, men Samuel sade: »Herren har inte utvalt någon av dessa.« Sedan frågade han: »Är detta alla dina söner?« — »Nej«, svarade Jishaj, »den yngste är kvar, men han är ute och vallar fåren.« Då sade Samuel: »Skicka efter honom, vi går inte vår väg förrän han har kommit.« Jishaj lät hämta honom, och han var ljus och ståtlig och hade vackra ögon. Och Herren sade: »Han är det, honom skall du smörja.« Samuel tog då oljehornet och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens ande föll över David och var sedan alltid med honom.

Responsoriepsalm Ps 23 (R. 1)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

[Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.]

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig vila vid lugna vatten.

Han ger mig ny kraft

och leder mig på rätta vägar,

sitt namn till ära. R.

Inte ens i den mörkaste dal

fruktar jag något ont,

ty du är med mig,

din käpp och din stav gör mig trygg. R.

Du dukar ett bord för mig

i mina fienders åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och fyller min bägare till brädden. R.

Din godhet och nåd skall följa mig

varje dag i mitt liv,

och Herrens hus skall vara mitt hem

så länge jag lever. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

[Herren är min herde,

ingenting skall fattas mig.]

Han för mig i vall på gröna ängar,

han låter mig till vilans vatten. (R.)

Han ger mig ny kraft

och leder mig på rätta vägar,

sitt namn till ära. R.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,

fruktar jag inget ont,

ty du är med mig,

din käpp och din stav är min tröst. R.

Du dukar ett bord för mig

i mina ovänners åsyn,

du smörjer mitt huvud med olja

och låter min bägare flöda över. R.

Din godhet och nåd skall följa mig så länge jag lever,

och Herrens hus skall vara mitt hem för evigt. R.

R. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.

Andra läsningen Ef 5:8–14

En gång var ni mörker, men i Herren har ni nu blivit ljus. Lev som ljusets barn — ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning — och tänk på vad Herren vill ha. Ta inte del i mörkrets ofruktbara gärningar. Mer än så, avslöja dem — vad sådant folk har för sig i skymundan är en skam till och med att tala om. Men när alltsammans avslöjas av ljuset blir det synligt, för överallt där något blir synligt finns ljus. Därför heter det: »Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.«

Lovsång/Vers före evangeliet Joh 8:12

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas.

V. Jag är världens ljus, säger Herren.

Den som följer mig skall ha livets ljus.

Evangelium Joh 9:1–41

Vid den tiden, när Jesus kom gående, fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: »Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?« Jesus svarade: »Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus.« Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.« Då frågade de: »Hur öppnades dina ögon?« Han svarade: »Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se.« De frågade honom: »Var är han?« Han svarade: »Jag vet inte.«

De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: »Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se.« Några fariseer sade: »Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten.« Men andra sade: »Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?« De var alltså oeniga, och därför frågade de den blinde en gång till: »Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?« Han svarade: »Att han är en profet.«

Judarna trodde inte på att han hade varit blind och fått sin syn, så de kallade till sig den botade mannens föräldrar och frågade dem: »Är det här er son som ni säger var född blind? Hur kommer det sig att han kan se nu?« Föräldrarna svarade: »Vi vet att det här är vår son och att han föddes blind. Men hur han kan se nu vet vi inte. Och vem som har öppnat hans ögon, det vet vi heller inte. Fråga honom, han är gammal nog, han kan svara för sig själv.« Detta sade föräldrarna av rädsla för judarna. Redan då hade nämligen judarna kommit överens om att den som erkände Jesus som Messias skulle uteslutas ur synagogan. Det var därför som mannens föräldrar sade: »Han är gammal nog. Fråga honom själv.«

För andra gången kallade de alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.« Han svarade: »Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.« De frågade honom: »Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?« Han svarade: »Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?« Då snäste de av honom och sade: »Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.« Han svarade: »Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.« Då sade de till honom: »Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!« Och de körde ut honom.

Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: »Tror du på Människosonen?« Han svarade: »Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.« Jesus sade: »Du har sett honom. Det är han som talar med dig.« Då sade han: »Jag tror, herre« och föll ner för honom. Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.«

Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: »Är kanske vi också blinda?« Jesus svarade: »Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.«

eller (kortare läsning):

Evangelium Joh 9:1, 6–9, 13–17, 34–38

Vid den tiden, när Jesus kom gående, fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Jesus spottade på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon och sade: »Gå och tvätta dig i Siloadammen.« (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende. Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: »Är det inte han som satt och tiggde?« Några sade: »Jo, det är han«, och andra: »Nej, men han är lik honom.« Själv sade han: »Det är jag.«