Fredag den 4 april

Läsning Vish 2:1a, 12–22

Med sitt förvända sätt att tänka säger de gudlösa:

»Vi skall lägga försåt för den rättfärdige,

ty han står i vägen för oss:

han motarbetar våra planer,

han skymfar oss som lagbrytare

och smädar oss för brott mot skick och sed.

Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud,

Herrens tjänare kallar han sig.

Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt —

redan att se honom är obehagligt.

Hans liv är inte som andras,

hans vägar leder åt annat håll.

Oss betraktar han som falska mynt,

och det liv vi lever skyr han som orenhet.

De rättfärdigas slut kallar han salighet,

och han skryter med att Gud är hans far.

Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna

och se hur det blir vid hans död.

Är den rättfärdige Guds son, skall ju Gud ta sig an honom

och rädda honom från hans fiender.

Vi skall pröva honom med misshandel och plågor,

så att vi får veta hur fridsam han är

och får se hur det är med hans tålamod.

Vi skall döma honom till en neslig död;

han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«

Så tänker de, men de bedrar sig,

ty deras ondska förblindar dem.

De förstår inte Guds hemligheter,

de hoppas inte på lön för fromheten

och tror inte på belöning åt fläckfria själar.

Responsoriepsalm  Ps 34:17–21, 23 (R. 19a)

R. Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta.

Herren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda,

     han vill utrota minnet av dem från jorden.

Herren hör, när de rättfärdiga ropar,

     och räddar dem ur all deras nöd. R.

Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta

     och hjälper dem som har en bedrövad ande.

Den rättfärdige måste lida mycket,

     men Herren räddar honom ur allt. R.

Han bevarar alla hans ben,

     inte ett enda av dem skall krossas.

Men Herren befriar sina tjänare,

     ingen skall stå med skuld

     som tar sin tillflykt till honom. R.

Lovsång/Vers före evangeliet Matt 4:4b

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Människan skall inte leva bara av bröd,

utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

Evangelium                                                                                                Joh 7:1–2, 10, 25–30

Vid den tiden vandrade Jesus omkring i Galileen. I Judeen ville han inte vandra, eftersom judarna var ute efter att döda honom.

     Judarnas lövhyddefest närmade sig och när hans bröder hade gått upp till högtiden, gick han också dit, inte öppet utan i hemlighet. Då sade några av jerusalemborna: »Är det inte mannen som de vill döda? Här står han och talar öppet och de säger ingenting till honom. Inte kan väl rådsherrarna ha blivit övertygade om att han är Messias? Varifrån den här mannen är, det vet vi ju, men när Messias kommer vet ingen varifrån han är.« Då ropade Jesus, där han undervisade i templet: »Ja, ni vet vem jag är och varifrån jag kommer. Men jag har inte kommit av mig själv; det finns förvisso en som har sänt mig, men honom känner inte ni. Jag känner honom därför att jag kommer från honom och därför att han har sänt mig.« De ville gripa honom, men ingen lyfte sin hand mot honom; hans stund var ännu inte inne.