Tisdag den 15 april

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:

Läsning Jes 49:1–6

Hör på mig, ni havsländer,

och ge akt på detta, ni folk, som bor i fjärran.

Herren kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,

han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte.

Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd

och gömde mig under sin hands skugga.

Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.

Och han sade till mig: ”Du är min tjänare, Israel,

genom vilken jag vill förhärliga mig.”

Men jag tänkte: ”Förgäves har jag mödat mig,

fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft.

Dock, min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud.”

Och nu säger Herren, han som danade mig till sin tjänare,

när jag ännu var i moderlivet,

för att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,

så att Israel inte rycktes bort —

ty jag är ärad i Herrens ögon,

och min Gud har blivit min starkhet — han säger:

Det är för litet för dig, då du är min tjänare,

att endast upprätta Jakobs stammar

och föra tillbaka de bevarade av Israel.

Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,

för att min frälsning må nå till jordens ända.

Responsoriepsalm  Ps 71:1–4a, 5–6b, 15, 17 (R. 15)

R. Min mun skall förkunna din rättfärdighet.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

     låt mig aldrig komma på skam.

Rädda och befria mig i din rättfärdighet,

     hör min bön och hjälp mig. R.

Var mig en klippa där jag får bo,

     och dit jag alltid kan fly,

ty du har lovat mig din hjälp,

     du är mitt bergfäste och min borg.

     Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld. R.

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,

     min tillförsikt alltifrån min ungdom.

Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,

     du har förlöst mig ur min moders liv. R.

Min mun skall förkunna din rättfärdighet,

     hela dagen din godhet,

     ty jag känner inget mått på den.

Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom,

     och än i dag förkunnar jag dina under. R.

Lovsång

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas.

V. Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus.

Lydig Fadern fördes du till att korsfästas,

lik ett lamm som förs bort till att slaktas.

Evangelium Joh 13:21–33, 36–38

Vid den tiden hade Jesus och hans lärjungar samlats till måltid. Han skakades i sitt innersta och vittnade: ”Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.” Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det?” Jesus svarade: ”Han som får brödet som jag nu doppar.” Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet for Satan in i honom. Jesus sade: ”Gör genast vad du skall göra!” Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

När Judas hade gått sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.

Simon Petrus frågade: ”Vart går du, herre?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.” Petrus sade: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.” Då sade Jesus: ”Du skall ge ditt liv för mig? Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.”

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:

Läsning  Jes 49:1–6

Hör på mig, ni fjärran länder,

lyssna, ni avlägsna folk !

Herren kallade mig

redan i moderlivet,

han nämnde mig vid namn

redan i min mors sköte.

Han gjorde min tunga till ett skarpt svärd

och gömde mig under sin skyddande hand,

han gjorde mig till en vass pil,

som han förvarade i sitt koger.

Han sade till mig :

Du är min tjänare, Israel,

genom dig skall jag visa min härlighet.

Jag tänkte :

Förgäves har jag ansträngt mig,

fruktlöst och fåfängt förött min kraft.

Ändå skall Herren ge mig min rätt,

min lön finns hos min Gud.

Nu har Herren talat,

han som skapade mig till sin tjänare

redan i moderlivet,

för att jag skulle föra Jakob tillbaka

och låta Israel samlas hos honom.

Så skulle jag vinna ära inför Herren

och min Gud vara min styrka.

Han säger:

Det är inte nog att du är min tjänare,

som upprättar Jakobs stammar

och för tillbaka Israels överlevande,

jag skall göra dig till ett ljus för andra folk,

för att min räddning skall nå över hela jorden.

Responsoriepsalm    Ps 71:1–4a, 5–6b, 15, 17 (R. 15)

R. Min mun skall förkunna din rättfärdighet.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,

     låt mig aldrig komma på skam.

Rädda och befria mig i din rättfärdighet,

     hör min bön och hjälp mig. R.

Var mig en klippa där jag får bo

     och dit jag alltid kan fly.

Ty du har lovat mig din hjälp,

     du är mitt bergfäste och min borg.

     Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld. R.

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,

     min tillförsikt alltifrån min ungdom.

Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,

     du har förlöst mig ur min moders liv. R.

Min mun skall förkunna din rättfärdighet,

     hela dagen din godhet,

     ty jag känner inget mått på den.

Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,

     och än i dag förkunnar jag dina under. R.

Vers före evangeliet

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Var hälsad, du vår konung, som var Fadern lydig.

 Du lät dig föras bort för att bli korsfäst,

 lik ett lamm som leds till slakt.

Evangelium oh 13:21–33, 36–38

Vid den tiden hade Jesus och hans lärjungar samlats till måltid. Han skakades i sitt innersta och vittnade: ”Sannerligen, jag säger er : en av er kommer att förråda mig.”

     Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: ”Herre, vem är det ?” Jesus svarade: ”Han som får brödet som jag nu doppar.” Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskáriots son. När Judas hade fått brödet, for Satan in i honom. Jesus sade: ”Gör genast vad du skall göra!”

     Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.

     När Judas hade gått, sade Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en kort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna : Dit jag går kan ni inte komma.”

     Simon Petrus frågade: ”Vart går du, herre?” Jesus svarade: ”Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram skall du följa mig.” Petrus sade: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.” Då sade Jesus: ”Du skall ge ditt liv för mig?

     Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig.”

I domkyrkan firas denna dag även:

OLJEVIGNINGSMÄSSAN

Första läsningen   Jes 61:1-3a, 6a, 8b-9

Herren Guds ande fyller mig,

ty Herren har smort mig.

Han har sänt mig

att frambära glädjebud till de betryckta

och ge de förkrossade bot,

att förkunna frihet för de fångna,

befrielse för de fjättrade,

att förkunna ett nådens år från Herren,

en hämndens dag från vår Gud,

att trösta alla som sörjer

och ge de sörjande i Sion

huvudprydnad i stället för aska,

glädjens olja i stället för sorgdräkt,

lovsång i stället för modlöshet.

Ni själva skall kallas Herrens präster,

vår Guds tjänare skall ni heta.

Jag är trofast och skall löna dem,

sluta ett evigt förbund med dem.

Deras barn skall aktas bland folken,

deras ättlingar bland alla folkslag.

Alla som ser dem skall märka

att de är ett släkte som Herren välsignat.

Responsoriepsalm  Ps 89:21-22, 25, 27 (R. jfr 2a)

R. Om Herrens nåd vill jag evigt sjunga.

Jag har funnit min tjänare David

     och smort honom med min heliga olja.

Min hand skall stadigt vara med honom,

     och min arm skall styrka honom. R.

Min trofasthet och min nåd skall vara med honom,

     och i mitt namn skall hans horn bli upphöjt.

Han skall kalla mig så : Du min fader,

     min Gud och min frälsnings klippa. R.

Andra läsningen  Upp 1:4-8

Nåd och frid från honom som är och som var och som kommer och från de sju andarna framför hans tron och från Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet, den förstfödde från de döda och härskaren över jordens kungar. Han som älskar oss och har löst oss från våra synder med sitt blod och som har gjort oss till ett kungadöme, till präster åt sin Gud och fader, honom tillhör här-ligheten och väldet i evigheters evighet, amen.

     Se, han kommer med molnen, och varje öga skall se honom, också de som har genomborrat honom, och alla jordens stammar skall brista ut i klagan för hans skull. Ja, amen. Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, allhärskaren.

Vers före evangeliet Jes 61:1; Luk 4:18

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

V. Herrens Ande är över mig,

han har sänt mig

att frambära ett glädjebud till de fattiga.

Evangelium Luk 4:16–21

Jesus kom till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den fann han det ställe där det står skrivet:

     Herrens ande är över mig,

     ty han har smort mig

     till att frambära ett glädjebud till de fattiga.

     Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna

     och syn för de blinda,

     att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.

Han rullade ihop boken och gav den till-baka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: ”I dag har detta skrift-ställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.”