Måndag den 19 maj
Läsning Apg 14:5–18
När Paulus och Barnabas förstod att hedningarna och judarna med sina ledare i spetsen hade satt sig i sinnet att misshandla dem och stena dem, flydde de till Lystra och Derbe, två städer i Lykaonien, och trakterna där omkring, och där fortsatte de att förkunna budskapet.
I Lystra fanns en man som inte kunde bruka sina ben; han hade varit lam från födseln och aldrig kunnat gå. Han hörde på när Paulus talade. Denne fäste blicken på honom, och då han såg att mannen hade tro så att han kunde bli botad, sade han med hög röst: »Res dig och stå på benen!« Då sprang mannen upp och började gå. När folket såg vad Paulus hade gjort, ropade de högt på lykaoniska: »Gudarna har stigit ner till oss i mänsklig gestalt.« De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet.
Prästen i Zeustemplet utanför staden kom med tjurar och blomsterkransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. När apostlarna, Barnabas och Paulus, hörde det, rev de sönder sina mantlar och rusade in i folkhopen och ropade: »Vad tar ni er till? Vi är svaga människor precis som ni. Vi kommer med ett gott budskap till er: ni skall omvända er från dessa maktlösa gudar till den levande Guden, som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer. Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje.« Genom att säga så lyckades de avhålla folket från att offra åt dem.
Responsoriepsalm Ps 115:1–4, 15–16 (R.1)
Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:
R. Ge inte äran åt oss, Herre, utan åt dig
eller: Halleluja.
Ge inte äran åt oss, Herre,
inte åt oss, utan åt dig,
för din nåds, för din sannings skull.
Varför skulle folken få säga:
»Var är nu deras Gud?« R.
Vår Gud är ju i himlen.
Han kan göra allt vad han vill.
Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människors händer. R.
Var välsignade av Herren,
av honom som har skapat himmel och jord.
Himlen är Herrens himmel,
åt människorna har han givit jorden. R.
Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:
R. Ge inte äran åt oss, Herre, utan åt dig
eller: Halleluja.
Ge inte äran åt oss, Herre,
inte åt oss, utan åt dig,
för din nåds, för din sannings skull.
Varför skulle folken få säga:
»Var är nu deras Gud?« R.
Vår Gud är ju i himlen,
han kan göra allt vad han vill.
Men deras avgudar är silver och guld,
verk av människors händer. R.
Var välsignade av Herren,
av honom som har skapat himmel och jord.
Himlen är Herrens himmel,
åt människorna har han givit jorden. R.
Halleluja Joh 14:26
V. Den helige Ande skall lära er allt
och påminna er om allt som jag har sagt er.
Evangelium Joh 14:21–26
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.« Judas — inte Judas Iskariot — frågade: »Herre, hur kommer det sig att du skall visa dig för oss men inte för världen?« Jesus svarade: »Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord, och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och stanna hos honom. Den som inte älskar mig bevarar inte mina ord. Men ordet som ni har hört kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.
Detta har jag sagt er, medan jag är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.«