Lördag den 13 juni

Jungfru Marias obefläckade hjärta

Minnesdag

Läsning Jes 61:9–11

Deras barn skall aktas bland folken,

deras ättlingar bland alla folkslag.

Alla som ser dem skall märka

att de är ett släkte som Herren välsignat.

Min glädje har jag i Herren,

jag jublar över min Gud,

ty han har klätt mig i segerns dräkt

och skrudat mig i rättfärdighetens mantel,

som när brudgummen sätter på sig turbanen

och bruden pryder sig med sina smycken.

Liksom jorden får grödan att spira

och trädgården låter sådden skjuta upp,

så låter Herren Gud rättfärdigheten spira

och äran växa inför alla folk.

Responsoriepsalm 1 Sam 2:1, 4–8d (R. 1a)

R. Mitt hjärta jublar över Herren, min räddare.

Mitt hjärta jublar över Herren,

     Herren har upphöjt mitt horn.

Min mun öppnas vitt mot mina fiender,

     jag gläder mig över din hjälp. R.

Han bryter sönder hjältarnas bågar,

     men de stapplande får rusta sig med kraft.

De som var mätta måste slava för bröd,

     men de som hungrade hungrar inte mer.

Den ofruktsamma får föda sju gånger om,

     men den som var barnrik vissnar bort. R.

Herren dödar och gör levande,

     han för ner i dödsriket och upp därifrån.

Han gör fattig och han gör rik,

     han slår ner och han reser upp. R.

Han upprättar den ringe ur stoftet,

     han lyfter den fattige ur dyn,

han låter honom sitta bredvid furstar,

     han låter honom inta en äroplats. R.

Halleluja Jfr Luk 2:19

V. Salig är du, jungfru Maria,

du som begrundade Herrens ord i ditt hjärta.

Evangelium Luk 2:41–51

Jesu föräldrar brukade varje år bege sig till Jerusalem vid påskhögtiden. Också när Jesus var tolv år gammal gick de dit upp som seden var vid högtiden. Då festen var över och de skulle hem igen, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att föräldrarna visste om det. De gick en dagsled i tron att han var med i ressällskapet och frågade sedan efter honom bland släktingar och bekanta. När de inte hittade honom, vände de tillbaka till Jerusalem och letade efter honom där. Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och de svar han gav. Föräldrarna blev bestörta när de såg honom, och hans mor sade till honom: »Barn, hur kunde du göra så mot oss? Din far och jag har letat efter dig och varit mycket oroliga.« Han svarade: »Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?« Men de förstod inte vad han menade med sina ord. Sedan följde han med dem ner till Nasaret, och han lydde dem i allt. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.