Söndag den 14 juni

ELFTE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen 2 Mos 19:2–6a

Israeliterna bröt upp från Refidim, och när de hade kommit till Sinaiöknen slog de läger där. Israel slog läger framför berget. Mose gick upp till Gud, och Herren talade till honom från berget: »Så skall du säga till Jakobs släkt och förkunna för Israels folk: Ni har sett vad jag gjorde med egypterna och hur jag har burit er på örnvingar och fört er hit till mig. Om ni nu lyssnar till mig och håller mitt förbund skall ni vara min dyrbara egendom framför alla andra folk — ty hela jorden är min — och ni skall vara ett rike av präster och ett heligt folk som tillhör mig.«

Responsoriepsalm  Ps 100:2–3, 5 (R. jfr 3c)

När psalmen sjungs så används texten i Cecilia 666. När den läses används följande text:

R. Vi är hans folk, fåren i hans hjord.

Hylla Herren, hela världen,

     tjäna Herren med glädje,

     träd fram inför honom med jubelrop! R.

Besinna att Herren är Gud,

     han har gjort oss och vi är hans,

     hans folk, fåren i hans hjord. R.

Ty Herren är god,

     evigt varar hans nåd,

     från släkte till släkte hans trofasthet. R.

Andra läsningen                                                                                                    Rom 5:6–11

Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig — kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom hans blod skall vi av honom så mycket säkrare bli räddade från vreden. Ty om vi var Guds fiender och blev försonade med honom genom hans sons död, då skall vi, när vi nu är försonade, så mycket säkrare bli räddade genom hans sons liv. Ja inte bara det, vi har vår stolthet i Gud tack vare vår herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har vunnit försoningen.

Halleluja Mark 1:15

V. Tiden är inne, Guds rike är nära.

Omvänd er och tro på evangeliet.

Evangelium Matt 9:36 – 10:8

När Jesus såg människorna fylldes han av medlidande med dem, för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde, och han sade till sina lärjungar: »Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.«

     Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor. Detta är namnen på de tolv apostlarna: först Simon, som kallas Petrus, vidare hans bror Andreas, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, Filippos och Bartolomaios, Tomas och tullindrivaren Matteus, Jakob, Alfaios son, och Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

     Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: »Ta inte vägen till hedningarna och gå inte in i någon samarisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren i Israels folk. Förkunna på er väg att himmelriket är nära. Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.«