Fredag den 28 juni
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 2 Kung 11:1–4, 9–18, 20
När Atalja, Ahasjas moder, fick veta att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela kungasläkten. Men just när kungabarnen skulle dödas, tog Joseba, kung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade i hemlighet undan honom in i sovkammaren tillsammans med hans amma. Där höll man honom dold för Atalja, så att han inte blev dödad. Sedan var han hos henne i Herrens hus, där han förblev gömd i sex år, medan Atalja regerade i landet.
Men i det sjunde året sände Jojada bort och lät hämta karéernas och drabanternas underhövitsmän och förde dem in till sig i Herrens hus. Och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i Herrens hus, visade han dem kungens son.
Underhövitsmännen gjorde allt vad prästen Jojada hade befallt dem. Var och en av dem tog sina män, både de som skulle tillträda vakthållningen på sabbaten och de som skulle frånträda den på sabbaten, och de kom så till prästen Jojada. Och prästen gav åt underhövitsmännen de spjut och de sköldar som hade tillhört kung David och som fanns i Herrens hus. Och drabanterna ställde upp sig, var och en med sina vapen i handen, från husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring kungen. Därefter förde han ut kungasonen och satte på honom kronan och gav honom vittnesbördet. Och de gjorde honom till kung och smorde honom. Och de klappade i händerna och ropade: »Leve kungen!«
När Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i Herrens hus till folket. Där fick hon då se kungen stå vid pelaren, som det var brukligt, och hövitsmännen och trumpetblåsarna bredvid kungen och fick höra hur hela folkmängden jublade och stötte i trumpeterna. Då rev Atalja sönder sina kläder och ropade: »Sammansvärjning! Sammansvärjning!«
Men prästen Jojada gav underhövitsmännen som anförde skaran denna befallning: »För henne ut mellan leden, och om någon följer henne, så må han dödas med svärd.« Prästen ville nämligen förhindra att hon dödades i Herrens hus. Alltså grep de henne, och när hon hade kommit till den plats där hästarna brukade föras in i kungshuset, dödades hon där.
Och Jojada slöt det förbundet mellan Herren, kungen och folket, att de skulle vara ett Herrens folk. Han slöt också ett förbund mellan kungen och folket. Och hela folkmängden begav sig till Baals tempel och rev ned det och förstörde i grund dess altaren och dess bilder. Och Mattan, Baals präst, dräpte de framför altarna.
Därefter ställde prästen ut vakter vid Herrens hus. Och hela folkmängden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svärd i kungshuset.
Responsoriepsalm Ps 132:11–14, 17–18 (R. 13)
R. Herren vill ha sin boning i Sion.
Herren har svurit David en ed som han inte skall bryta:
»Konungar av din släkt skall få sitta på din tron.
Om dina söner håller mitt förbund
och håller den lag som jag ger dem,
så skall också deras söner sitta på din tron för evigt. R.
Ty Herren har utkorat Sion,
där vill han ha sin boning.
Detta är den viloplats som jag har utvalt,
här vill jag bo för alltid. R.
Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David,
där har jag ställt en lampa som brinner för min smorde.
Hans fiender klär jag i skam,
men på honom skall kronan glänsa.« R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 2 Kung 25:1–12
Sidkía bröt med kungen av Babylonien, och under hans nionde regeringsår, på tionde dagen i tionde månaden, kom den babyloniske kungen Nebukadnéssar tågande mot Jerusalem med hela sin här. Han inringade staden och kastade upp en vall omkring den. Belägringen varade ända till kung Sidkías elfte regeringsår.
På nionde dagen i fjärde månaden, när hungersnöden blivit så svår att folket inte hade någonting att äta, inleddes stormningen av staden. Under natten lämnade kungen och alla soldaterna den omringade staden genom en port mellan de båda murarna invid den kungliga trädgården. Han tog vägen mot Jordandalen, men den kaldeiska hären förföljde honom och hann upp honom i öknen vid Jériko. Då övergav alla hans krigare honom och skingrades. Kaldeerna grep honom och förde honom till den babyloniske kungen i Rivla. Denne rannsakade Sidkía och lät inför hans ögon avrätta hans söner. Därefter fick Sidkía ögonen utstuckna. Han slogs i bojor och fördes till Babylon. Folket förs bort till Babylonien.
På sjunde dagen i femte månaden – det var i kung Nebukadnéssars nittonde regeringsår i Babylonien – kom Nebusáradan, som var befälhavare för livgardet och en av den babyloniske kungens betrodda män, till Jerusalem. Han brände ner Herrens hus och kungens palats, ja, alla hus i Jerusalem, alla stormanshus, stack han i brand. Och de kaldeiska trupper som stod under hans befäl rev ner murarna runt Jerusalem. De soldater som var kvar i staden och de som deserterat till den babyloniske kungen fördes bort av gardesbefälhavaren Nebusáradan, liksom de kvarvarande hantverkarna. Men av de fattigaste i landet lämnade han kvar några som skulle bruka vingårdar och åkrar.
Responsoriepsalm Ps 137:1–6 (R. jfr 6a)
R. Måtte jag alltid tänka på dig !
Vid Babels floder satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion,
i pilträden som stod där hängde vi upp våra harpor. R.
De som höll oss fångna befallde oss att sjunga,
våra plågoandar krävde att vi skulle vara glada :
”Sjung för oss en sång om Sion !” R.
Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
när vi är i främmande land ?
Nej, om jag glömmer dig, Jerusalem,
så må min högra hand förtvina. R.
Min tunga må fastna vid min gom,
om jag inte längre tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
vara min högsta glädje. R.
Halleluja Matt 5:3
V. Saliga de som är fattiga i anden,
dem hör himmelriket till.
Evangelium Matt 6:19–23
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.
Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din kropp ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret.
Om aftonen
S:T PETRUS OCH S:T PAULUS, APOSTLAR
Högtid
Vigiliemässan
Första läsningen Apg 3:1–10
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in, bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.
Responsoriepsalm Ps 19:2–5 (R. jfr 5)
Ur Lektionarium för vardagar band IVA utgiven 1994:
- Deras ord går ut över hela jorden.
Himlarna förtäljer Guds ära,
och fästet förkunnar hans händers verk.
Den ena dagen talar om det till den andra,
och den ena natten kungör det för den andra.
Det är ej ett tal eller språk vars ljud inte hörs.
De sträcker sig ut över hela jorden,
och deras ord går till världens ändar. R.
Ur Lektionarium för vardagar band IVA utgiven 2023:
- Över hela jorden nådde deras ord.
Himlarna förkunnar Guds ära,
och fästet vittnar hans händers verk.
Den ena dagen talar därom till den andra,
den ena natten kungör det för den andra. R.
Det är inget tal eller ljud vars ljud inte hörs.
de sträcker sig ut över hela jorden,
och deras ord går till världens ändar. R.
Andra läsningen Gal 1:11–20
Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.
Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus.
Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på.
Halleluja Joh 21:17d
- Herre, du vet allt;
du vet att jag har dig kär.
Evangelium Joh 21:15–19
När Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar och de hade ätit, sade han till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«