Hoppa till innehåll

Måndag den 22 juli

S:TA MARIA FRÅN MAGDALA

Fest

 

Ur Lektionarium för vardagar band IVB utgivet 1994:

 

Läsning                                                                                                                Höga V 3:1-4a

 

Där jag låg på min bädd om natten,

sökte jag honom som min själ har kär,

jag sökte honom, men fann honom inte.

Jag vill stå upp och gå omkring i staden,

på gatorna och på torgen.

Jag vill söka honom som min själ har kär.

Jag sökte honom, men fann honom inte.

Väktarna mötte mig,

där de gick omkring i staden.

Har ni sett honom som min själ har kär?

Knappt hade jag kommit förbi dem,

så fann jag honom som min själ har kär.

 

eller:

 

Läsning                                                                                                                 2 Kor 5:14–17

 

Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem. Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.

 

Responsoriepsalm                                                                                  Ps 63:2–6, 8-9 (R. 2b)

 

R. Min själ törstar efter dig Herre, min Gud.

 

Gud, du är min Gud,

                      i gryningen söker jag dig.

Min själ törstar efter dig,

                      min kropp längtar efter dig,

                      i ett torrt land som försmäktar utan vatten. R.

Så skådar jag nu efter dig i templet,

                      för att få se din makt och din ära.

Ty din nåd är bättre än liv,

                      mina läppar skall prisa dig. R.

 

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever,

                      i ditt namn skall jag lyfta mina händer.

Min själ blir mättad som av märg och fett,

                      och med jublande läppar lovsjunger min mun. R.

 

Ty du är min hjälp,

                      och under dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig intill dig,

                      din högra hand beskyddar mig. R.

 

Halleluja

 

V. Berätta för oss, Maria, vad du såg på vägen.

Jag kom till Kristi grav, och såg den Uppståndnes härlighet.

 

 

Ur Lektionarium för vardagar band IVB utgivet 2023:

 

 

Läsning                                                                                                                Höga V 3:1-4a

 

Så säger bruden  :

På min bädd om natten

söker jag den jag har kär.

Jag söker men finner honom inte.

Jag vill stiga upp och gå runt i staden,

på gatorna och över torgen,

och söka den jag har kär.

Jag söker men finner honom inte.

Väktarna finner mig,

de som går runt i staden.

”Har ni sett den jag har kär ?”

Knappt har jag lämnat dem

förrän jag finner den jag har kär.

 

eller:                                                                                                                       2 Kor 5:14–17

 

Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem.

                      Därför bedömer jag inte längre någon på människors vis. Och om jag också har uppfattat Kristus på det sättet, så gör jag det inte nu längre. Den som är i Kristus är alltså en ny skapelse, det gamla är förbi, ­något nytt har kommit.

Så lyder Herrens ord.

 

Responsoriepsalm                                                                          Ps 63:2–6, 8–9 (R. jfr 2b)

 

R. Min själ törstar efter dig, min Gud.

 

Gud, du är min Gud,

                      i gryningen söker jag dig.

Min själ törstar efter dig,

                      min kropp längtar efter dig

                      i ett torrt land som försmäktar utan vatten. R.

 

Så skådar jag nu efter dig i templet

                      för att få se din makt och din ära.

Ty din nåd är bättre än liv,

                      mina läppar skall prisa dig. R.

 

Så skall jag då lova dig så länge jag lever,

                      i ditt namn skall jag lyfta mina händer.

Min själ blir mättad som av märg och fett,

                      och med jublande läppar lovsjunger min mun. R.

 

Ty du är min hjälp,

                      och under dina vingars skugga jublar jag.

Min själ håller sig intill dig,

                      din högra hand beskyddar mig. R.

 

Halleluja

 

V. Vad såg du, Maria,

    när du kommit till graven  ?

    Jag såg den plats där han lades.

    Men han var ej där, han hade uppstått.

 

Evangelium                                                                                                    Joh 20:1–2, 11–18

 

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.«

                      Maria stod och grät utanför graven. Gråtande lutade hon sig in och fick då se två änglar i vita kläder sitta där Jesu kropp hade legat, en vid huvudet och en vid fötterna. Och de sade till henne: »Varför gråter du, kvinna?« Hon svarade: »De har flyttat bort min herre, och jag vet inte var de har lagt honom.« När hon hade sagt det, vände hon sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han. Jesus sade till henne: »Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?« Hon trodde att det var trädgårdsvakten och svarade: »Om det är du som har burit bort honom, herre, så säg mig var du har lagt honom, så att jag kan hämta honom.« Jesus sade till henne: »Maria.« Hon vände sig om och sade till honom: »Rabbouni!« (det är hebreiska och betyder mästare). Jesus sade: »Rör inte vid mig, jag har ännu inte stigit upp till min fader. Gå till mina bröder och säg dem att jag stiger upp till min fader och er fader, min Gud och er Gud.« Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och att han hade sagt detta till henne.