Onsdag den 24 juli
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning Jer 1:1, 4–10
Detta är vad som talades av Jeremia, Hilkias son, en av prästerna i Anatot i Benjamins land.
Herrens ord kom till mig, han sade: »Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig. Jag satte dig till en profet för folken.«
Men jag svarade: »Ack Herre, Herre! Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung.« Då sade Herren till mig: »Säg inte: ’Jag är för ung’, utan gå vart jag än sänder dig, och tala vad jag än befaller dig. Frukta inte för dem, ty jag är med dig och vill hjälpa dig, säger Herren.«
Och Herren räckte ut sin hand och rörde vid min mun, och Herren sade till mig: »Se, jag lägger mina ord i din mun. Ja, jag sätter dig idag över folk och riken, för att du skall rycka upp och bryta ned, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera.«
Responsoriepsalm Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17 (R. jfr 15)
R. Min mun skall förkunna din rättfärdighet.
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
Rädda och befria mig i din rättfärdighet,
hör min bön och hjälp mig. R.
Var mig en klippa där jag får bo
och dit jag alltid kan fly,
ty du har lovat mig din hjälp,
du är mitt bergfäste och min borg.
Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld. R.
Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,
min tillförsikt alltifrån min ungdom.
Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv. R.
Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
hela dagen din godhet,
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag dina under. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning Jer 1:1, 4–10
Detta är Jeremias ord. Han var son till Hilkía, en av prästerna i Anatót i Benjamins land.
Herrens ord kom till mig :
Innan jag formade dig i moderlivet
utvalde jag dig,
innan du kom ut ur modersskötet
gav jag dig ett heligt uppdrag :
att vara profet för folken.
Men jag svarade : ”Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala – jag är för ung !” Då sade Herren till mig :
Säg inte att du är för ung
utan gå dit jag sänder dig
och säg det jag befaller dig !
Låt dem inte skrämma dig,
ty jag är med dig
och jag skall rädda dig,
säger Herren.
Och Herren sträckte ut handen, rörde vid min mun och sade :
Jag lägger mina ord i din mun.
I dag ger jag dig makt
över folk och riken.
Du skall rycka upp och vräka omkull,
förstöra och bryta ner,
bygga upp och plantera.
Responsoriepsalm Ps 71:1–4a, 5–6b, 15ab, 17 (R. jfr 15)
R. Min mun skall förkunna din rättfärdighet.
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
Rädda och befria mig i din rättfärdighet,
hör min bön och hjälp mig. R.
Var mig en klippa där jag får bo
och dit jag alltid kan fly,
ty du har lovat mig din hjälp.
Du är mitt bergfäste och min borg.
Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld. R.
Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,
min tillförsikt alltifrån min ungdom.
Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv. R.
Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
hela dagen din godhet,
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag dina under. R.
Halleluja
V. Säden är Guds ord, den som sår är Kristus;
alla som finner honom får det eviga livet.
Evangelium Matt 13:1–9
Vid den tiden gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den, medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser: »En man gick ut för att så. När han sådde, föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp, eftersom myllan var tunn. Men när solen steg, sveddes det och vissnade bort, eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör, du som har öron.«