Onsdag den 31 juli

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

Läsning Jer 15:10, 16–21

»Ve mig, min moder, att du har fött mig, mig som är till kiv och träta för hela landet! Jag har inte bedrivit ocker, ej heller har någon behövt ockra på mig, likväl förbannar de mig alla.«

När jag fick dina ord, blev de min föda, ja, dina ord blev för mig mitt hjärtas fröjd och glädje. Ty jag är uppkallad efter ditt namn, Herre, härskarornas Gud. Jag har inte suttit i skämtares sällskap och förlustat mig där. För din hands skull har jag måst sitta ensam, ty du har uppfyllt mig med förgrymmelse. Varför skall jag då plågas så oupphörligt, och varför är mitt sår så oläkbart? Det vill ju inte läkas. Ja, du blir för mig som en sinande bäck, som ett vatten som ingen kan lita på.

Därför säger Herren så: Om du vänder åter, så vill jag låta dig komma åter och bli min tjänare. Och om du frambär ädel metall utan slagg, så skall du få tjäna mig som mun. Dessa skall då vända åter till dig, men du skall inte vända åter till dem. Och jag skall inför detta folk göra dig till en fast kopparmur, så att de inte skall bli dig övermäktiga, om de vill strida mot dig. Ty jag är med dig och vill frälsa dig och vill hjälpa dig, säger Herren. Jag skall hjälpa dig ut ur de ondas våld och skall rädda dig ur våldsverkarnas hand.

Responsoriepsalm Ps 59:2–5a, 10–11, 17–18 (R. 17d)

R. Herren är en tillflykt när jag är i nöd.

Befria mig, min Gud, från mina fiender,

beskydda mig för dem som förföljer mig.

Befria mig från dem som övar våld,

rädda mig från dessa mördare. R.

De ligger i försåt för mig,

grymma människor gaddar sig samman,

utan att jag, Herre, har begått något ont. R.

Du min styrka, jag vill hålla mig till dig.

Gud är min borg.

Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd.

Gud låter mig se med lust på mina förföljare. R.

Men jag vill sjunga om din makt

och jubla över din nåd när morgonen gryr,

ty du är för mig en borg,

en tillflykt, när jag är i nöd. R.

Du min styrka, dig vill jag prisa,

ty Gud är min borg, min nåderike Gud. R.

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

Läsning Jer 15:10, 16–21

Ve mig, min mor, att du födde mig,

en man som ständigt råkar i tvist och träta

med hela världen !

Jag står inte i skuld till någon

och ingen står i skuld till mig.

Ändå förbannar de mig alla.

Tänk på hur jag smutskastas för din skull

av dem som föraktar dina ord.

Krossa dem, så att ditt ord

kan fylla mitt hjärta med glädje !

Ty ditt namn är utropat över mig,

Herre, härskarornas Gud.

Aldrig får jag skratta

tillsammans med glada vänner.

Jag sitter ensam, tyngd av din hand,

ty din vrede uppfyller mig.

Varför måste jag ständigt plågas,

varför är mitt sår obotligt ?

Det vill inte läka.

En sinande bäck har du blivit för mig,

ett vatten som sviker.

Och nu säger Herren :

Om du vänder tillbaka

skall jag låta dig komma tillbaka

och bli min tjänare.

Om ditt tal är lödigt och utan slagg

skall du få bli min mun.

Människorna skall komma tillbaka till dig,

men du skall inte komma tillbaka till dem.

Mot detta folk gör jag dig

till en ointaglig mur av koppar.

De skall angripa dig,

men de skall inte besegra dig,

ty jag är med dig,

jag skall komma till din hjälp

och rädda dig, säger Herren.

Jag skall rädda dig ur de ondas hand

och befria dig ur våldsmännens grepp.

Responsoriepsalm Ps 59:2–5a, 10–11, 17–18 (R. jfr 17d)