Hoppa till innehåll

Tisdag den 30 juli

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

Läsning                                                                                                                    Jer 14:17–22

 

Mina ögon flyter i tårar natt och dag och får ingen ro,

ty jungfrun, dottern mitt folk

har drabbats av stor förstörelse,

av ett svårt och oläkligt sår.

Om jag går ut på marken,

se, då ligger där svärdsslagna män,

och kommer jag in i staden,

så möts jag där av hungerns plågor.

Ja, både profeter och präster tvingas dra från ort till ort,

till ett land som de inte känner.

 

Har du då alldeles förkastat Juda?

Har din själ börjat visa ifrån sig Sion?

Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss?

Vi längtar efter frid, men inget gott kommer,

efter en tid då vi skulle bli helade,

men se, förskräckelse kommer.

Herre, vi känner vår ogudaktighet,

våra fäders missgärning,

ty vi har syndat mot dig.

För ditt namns skull, förkasta oss inte,

låt din härlighets tron ej bli föraktad.

Kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det inte.

Finns väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar

sådana som kan ge regn?

Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla?

Är det inte dig, Herre, vår Gud, som vi måste hoppas på?

Det är ju du som har gjort allt detta.

 

Responsoriepsalm                                                                                Ps 79:8–9, 11, 13 (R. 9)

 

R. Herre, rädda oss, för ditt namns skull.

 

Låt inte våra förfäders missgärningar drabba oss,

                      skynda oss till mötes i din barmhärtighet,

                      ty vi är djupt förnedrade. R.

 

Hjälp oss, Gud, vår frälsare, för din äras skull,

                      rädda oss, förlåt oss vår synd för ditt namns skull. R.

 

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte,

                      låt din väldiga arm hålla dödens barn vid liv.

Men vi, som är ditt folk och får i din hjord,

                      vi vill tacka dig i evighet,

                      vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte. R.

 

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

 

Läsning                                                                                                                    Jer 14:17–22

 

Detta skall du säga till dem :

Tårar strömmar från mina ögon

natt och dag, utan avbrott.

Ty mitt folk, min arma dotter,

har drabbats av ett förkrossande slag,

av ett oläkligt sår.

Går jag ut på fälten

ser jag dem som stupat för svärd,

går jag in i staden

ser jag svältens härjningar.

Även präster och profeter

irrar omkring i landet, rådlösa.

Har du helt förkastat Juda ?

Känner du avsky för Sion ?

Varför har du slagit oss,

gett oss oläkliga sår ?

Vi hoppas på fred och välgång

men lyckan uteblir,

vi hoppas på en tid av läkedom

men möter skräck.

Herre, vi erkänner vår ondska,

våra fäders skuld,

ja, vi har syndat mot dig.

För ditt namns ära : förskjut oss inte,

förnedra inte din härlighets tron !

Kom ihåg ditt förbund med oss, bryt det inte !

Kan någon av folkens falska gudar ge regn ?

Kan himlen själv låta skurar falla ?

Endast du kan det, Herre, vår Gud,

du är vårt hopp.

Ty du är den som gjort allt detta.

Så lyder Herrens ord.

 

Responsoriepsalm                                                                          Ps 79:8–9, 11, 13 (R. jfr 9b)

 

R. Herre, rädda oss, ditt namn till ära.

 

Låt inte våra förfäders missgärningar drabba oss,

                      skynda oss till mötes i din barmhärtighet,

                      ty vi är djupt förnedrade. R.

 

Hjälp oss, Gud, vår frälsare, för din äras skull,

                      rädda oss, förlåt oss vår synd för ditt namns skull.

Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte,

                      låt din väldiga arm hålla dödens barn vid liv. R.

 

Men vi, som är ditt folk och får i din hjord,

                      vi vill tacka dig i evighet,

                      vi vill förkunna ditt lov från släkte till släkte. R.

 

 

Halleluja

 

V. Säden är Guds ord, den som sår är Kristus;

alla som finner honom får det eviga livet.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 13:36–43

 

Vid den tiden lät Jesus folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.«