Onsdag den 20 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Dom 9:6–15
Alla Sikems borgare och alla som bodde i Millo församlade sig och gick bort och gjorde Abimelek till kung vid Vård-terebinten nära Sikem.
När man berättade detta för Jotam, gick han bort och ställde sig på toppen av berget Gerissim och höjde sin röst och ropade och sade till dem: »Hör mig, ni Sikems borgare, för att Gud också må höra er. Träden gick en gång iväg för att smörja en kung över sig. Och de sade till olivträdet: ’Bli du kung över oss.’ Men olivträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min fetma, som både gudar och människor ärar mig för, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade träden till fikonträdet: ’Kom du och bli kung över oss.’ Men fikonträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min sötma och min goda frukt och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade träden till vinträdet: ’Kom du och bli kung över oss.’ Men vinträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min vinmust, som gör både gudar och människor glada, och gå bort för att svaja över de andra träden?’ Då sade alla träden till törnbusken: ’Kom du och bli kung över oss.’ Törnbusken svarade träden: ’Om det är er uppriktiga mening att smörja mig till kung över er, så kom och ta er tillflykt under min skugga. Om så inte sker, skall eld gå ut ur törnbusken och förtära cedrarna på Libanon.’«
Responsoriepsalm Ps 21:2–7 (R. 2a)
R. Herre, över din makt gläder sig konungen.
Herre, över din makt gläder sig konungen,
han jublar högt över din hjälp!
Vad hans hjärta önskar har du givit honom,
du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.
Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,
du sätter en gyllene krona på hans huvud.
Han bad dig om liv, och det gav du honom,
ett långt liv, för tid och evighet. R.
Stor är hans ära genom din hjälp,
du skänker honom majestät och härlighet.
Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Dom 9:6–15
Shekems borgare och Bet Míllos invånare samlades och begav sig till Stenstodsterebinten i Shekem, där de utropade Avimélek till kung. När Jotam fick veta detta gick han upp på Gerisímbergets topp och ropade med hög röst :
”Shekems borgare, hör på mig,
så att Gud må höra på er.
En gång beslutade träden
att smörja en konung åt sig.
De bad olivträdet :
Bli vår konung !
Men olivträdet svarade dem :
Skall jag sluta att ge av min feta saft,
varmed gudar och människor äras,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden ?
Då bad de fikonträdet :
Kom och bli vår konung !
Men fikonträdet svarade dem :
Skall jag sluta att ge av min sötma,
av min härliga frukt,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden ?
Då bad de vinstocken :
Kom och bli vår konung !
Men vinstocken svarade dem :
Skall jag sluta att ge av min saft,
som gör gudar och människor glada,
för att i stället stå och vaja
högt över de andra träden ?
Då bad alla träden törnbusken :
Kom och bli vår konung !
Törnbusken sade till träden :
Är det er ärliga mening
att smörja mig till er konung,
sök då skydd i min skugga.
Om inte, skall eld slå ut från törnbusken
och förtära alla cedrar på Libanon.”
Responsoriepsalm Ps 21:2–7 (R. 2a)
R. Herre, över din makt gläder sig konungen.
Herre, över din makt gläder sig konungen,
han jublar högt över din hjälp.
Vad hans hjärta önskar har du givit honom,
du har inte vägrat honom vad hans läppar begärde. R.
Du kommer honom till mötes med lycka och välsignelse,
du sätter en gyllene krona på hans huvud.
Han bad dig om liv, och det gav du honom,
ett långt liv, för tid och evighet. R.
Stor är hans ära genom din hjälp,
du skänker honom majestät och härlighet.
Du låter honom bli till välsignelse för evigt,
du bereder honom glädje inför ditt ansikte. R.
Halleluja Heb 4:12
V. Guds ord är levande och verksamt,
och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
Evangelium Matt 20:1–16
Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram, trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ Så skall de sista bli först och de första sist.«