Torsdag den 21 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Dom 11:29–39a
Herrens Ande kom över Jefta. Och han tågade genom Gilead och Manasse och tågade så genom Mispe i Gilead, och från Mispe i Gilead tågade han fram mot Ammons barn. Och Jefta gav ett löfte till Herren och sade: »Om du ger Ammons barn i min hand, så lovar jag att vad som än kommer ut mot mig genom dörrarna till mitt hus, när jag välbehållen kommer tillbaka från Ammons barn, det skall tillhöra Herren, och det skall jag offra som brännoffer.«
Så drog nu Jefta iväg mot Ammons barn för att strida mot dem. Och Herren gav dem i hans hand. Och han tillfogade dem ett mycket stort nederlag och intog landet från Aroer ända fram emot Minnit, tjugo städer, och ända till Abel-Keramim. Alltså blev Ammons barn underkuvade av Israels barn.
När sedan Jefta kom hem till sitt hus i Mispa, då gick hans dotter ut mot honom med pukor och dans. Och hon var hans enda barn. Han hade utom henne varken son eller dotter. I samma ögonblick som han fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade: »Ve mig, min dotter, du kommer mig att sjunka till jorden, du drar olycka över mig! Ty jag har öppnat min mun inför Herren till ett löfte och kan inte ta tillbaka mitt ord.«
Hon svarade honom: »Min fader, har du öppnat din mun inför Herren, så gör med mig enligt vad du har sagt, eftersom Herren nu har skaffat dig hämnd på dina fiender, Ammons barn.« Och hon sade vidare till sin fader: »Uppfyll dock denna min begäran: unna mig två månader, så att jag får gå ned på bergen och begråta min jungfrudom med mina väninnor.« Han svarade: »Du får gå iväg.« Och han tillät henne att vara borta i två månader. Då gick hon bort med sina väninnor och begrät sin jungfrudom på bergen. Men efter två månader återvände hon till sin fader, och han handlade då med henne enligt det löfte han hade gett.
Responsoriepsalm Ps 40:5, 7–10 (R. jfr 8a, 9a)
R. Se, jag kommer för att göra din vilja.
Salig den man som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av i lögn. R.
Till slaktoffer och matoffer har du inte behag
– öppna öron har du givit mig –
du begär inte brännoffer och syndoffer.
Därför säger jag: »Se, jag kommer. R.
I bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust,
och din lag är i mitt hjärta.« R.
Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet
i den stora församlingen.
Se, jag tillsluter inte mina läppar;
du, Herre, vet det. R.
Halleluja Jfr Ps 95:8ab
V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan
utan höra Herrens röst.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Dom 11:29–39a
Herrens ande kom över Jefta. Han tågade genom Gílead och Manásse, passerade Mispa i Gílead och drog vidare mot ammoniterna. Jefta avgav ett löfte till Herren : ”Om du ger ammoniterna i mitt våld, så lovar jag att den som först kommer ut genom dörren till mitt hus och möter mig, när jag återvänder efter att ha besegrat ammoniterna, skall tillhöra Herren och offras som brännoffer.”
Jefta gick till anfall mot ammoniterna, och Herren gav dem i hans våld. Han tillfogade dem ett förödande nederlag och intog landet från Aróer till trakten av Minnít, tjugo städer, ända fram till Avel Keramím. Så underkuvades ammoniterna av israeliterna.
När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin och dans. Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar. När Jefta fick se henne, rev han sönder sina kläder och ropade : ”Ve mig, min dotter, du krossar mig, du drar olycka över mig ! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka.” Hon svarade honom : ”Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna.” Och hon fortsatte : ”Jag ber bara om detta : Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i bergen med mina väninnor och gråta över att jag måste dö som jungfru.” – ”Gå”, sade han, och han tillät henne att vara borta i två månader.
Hon begav sig då upp i bergen tillsammans med sina väninnor, och där begrät hon sin jungfrudom. Efter två månader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde då med henne i enlighet med sitt löfte.
Responsoriepsalm Ps 40:5, 7–10 (R. jfr 8a, 9a)
R. Se, jag kommer för att göra din vilja.
Salig den som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av i lögn. R.
Till slaktoffer och matoffer har du inte behag,
öppna öron har du givit mig.
Du begär inte brännoffer och syndoffer
därför säger jag : Se, jag kommer,
i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. R.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust,
och din lag är i mitt hjärta.
Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet
i den stora församlingen.
Jag sluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det. R.
Halleluja Jfr Ps 95:8ab
V. I dag, när ni får höra hans röst,
så förhärda inte era hjärtan.
Evangelium Matt 22:1–14
Vid den tiden talade Jesus till översteprästerna och de skriftlärda i liknelser: »Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
När kungen kom in för att se sina gäster, upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.«