Torsdag den 24 september

Läsning Pred 1:2–11

Tomhet, idel tomhet,

säger Predikaren,

tomhet, idel tomhet,

allt är tomhet.

Vad får människan ut

av all sin möda under solen ?

Släkte går och släkte kommer,

jorden är evigt densamma.

Solen går upp och solen går ner,

så skyndar den tillbaka

till platsen för sin uppgång.

Vinden blåser åt söder,

så slår den om mot norr,

ständigt slår vinden om,

slår om och vänder igen.

Alla floder flyter mot havet,

men havet blir aldrig fullt.

Dit floderna har vandrat

vandrar de alltid på nytt.

Inga ord räcker till,

ingen kan utsäga allt.

Ögat blir aldrig mätt på att se,

örat får aldrig nog av att höra.

Vad som har varit kommer att vara,

vad som har skett skall ske igen.

Det finns ingenting nytt under solen.

Säger man om något : ”Det här är nytt !”

så har det ändå funnits före oss,

alltsedan urminnes tid.

Ingen minns de släkten som gått,

och framtida släkten skall glömmas

av dem som följer efter.

Responsoriepsalm          Ps 90:3–6, 12–14, 17 (R. 1)

R. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

Du låter människorna vända åter till stoft,

     du säger : ”Vänd åter, ni människor.”

Ty tusen år är i dina ögon

     som den dag som förgick i går,

     de är som en nattväkt. R.

Du sköljer dem bort,

     de är som en sömn,

     de är förgängliga som gräset :

det blomstrar upp och frodas om morgonen,

     men om aftonen torkar det bort och förvissnar. R.

Lär oss betänka hur få våra dagar är,

     så att vi får hjärtats vishet.

Herre, vänd åter.

     Hur länge dröjer du ?

     Förbarma dig över dina tjänare. R.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr,

     så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.

Herre, låt oss förnimma din ljuvlighet,

     ge framgång åt våra händers verk. R.

Halleluja   Joh 14:6

V. Jag är vägen, sanningen och livet.

Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Evangelium Luk 9:7–9

Vid den tiden fick tetrarken Herodes höra berättas om allt som Jesus gjorde, och han visste inte vad han skulle tro. Några påstod nämligen att Johannes hade uppväckts från de döda, några att Elia visade sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått. Herodes sade: »Johannes har jag låtit halshugga. Vem är då han som jag hör allt detta om?« Och han försökte få träffa honom.