Onsdag den 22 januari
Läsning Heb 7:1–3, 15–17
Melkisedek var kung i Salem och präst åt Gud den högste. Det var han som mötte och välsignade Abraham, när denne vände tillbaka efter sin seger över kungarna. Det var åt honom Abraham gav tionde av allt. Först och främst betyder hans namn »rättfärdig konung«, vidare är han kung i Salem, det vill säga »fredskonung«. Han har ingen far, ingen mor och inget stamträd. Hans dagar har ingen början, hans liv inget slut. Han är lik Guds son: han förblir präst för alltid.
Det hela blir än klarare när det nu uppstår en präst av annat slag, lik Melkisedek däri att han har blivit präst inte genom en lag som kräver en viss härstamning utan genom kraften i ett oförstörbart liv. Ty om honom betygas: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.
Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:
Responsoriepsalm Ps 110:1–4 (R. 4bc)
R. Du är präst för alltid, i Melkisedeks efterföljd.
Så lyder Herrens ord till min härskare:
Sätt dig på min högra sida,
medan jag lägger dina fiender
som en pall under dina fötter. R.
Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion:
härska nu bland dina fiender! R.
Villigt samlas ditt folk
i dag då makten blir din.
På heliga berg har jag fött dig
som dagg ur gryningens sköte. R.
Herren har svurit en ed som han inte skall bryta:
Du är präst för alltid i Melkisedeks efterföljd. R.
Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:
Responsoriepsalm Ps 110:1–4 (R. 4bc)
R. Du är präst för evigt i Melkisedeks efterföljd.
Herren sade till min herre:
Sätt dig på min högra sida,
till dess jag lagt dina fiender
som en pall under dina fötter. R.
Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion.
Härska nu bland dina fiender!
Hos dig finns väldet
den dag då makten blir din,
i helig strålglans har jag fött dig
före morgonstjärnan, ur mitt sköte. R.
Herren har svurit en ed
som han aldrig skall ångra:
Du är präst för evigt
i Melkisedeks efterföljd. R.
Halleluja Jfr Matt 4:23
V. Jesus förkunnade budskapet om riket
och botade alla slags sjukdomar bland folket.
Evangelium Mark 3:1–6
Vid den tiden gick Jesus till synagogan och där satt en man som hade en förtvinad hand. Folket höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för. Han sade till mannen med den förtvinade handen: »Stig upp och kom fram.« Sedan frågade han dem: »Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?« De teg. Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: »Håll fram handen.« Han höll fram den, och den blev bra igen. Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen.