Lördag den 23 november
Läsning Upp 11:4–12
Jag, Johannes, hörde en röst som sade: »Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. Om någon vill skada dem, kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd, skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dagar och låter dem inte läggas i någon grav. Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare.«
Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: »Kom hit upp.« Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem.
Responsoriepsalm Ps 144:1–2, 9–10 (R. 1a)
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
R. Lovad vare Herren, min klippa.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lär mina armar att kriga,
mina händer att strida. R.
Han är mitt värn och min borg,
min fästning och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger folken under mina fötter. R.
Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära,
till tiosträngad harpa vill jag prisa dig,
dig som ger seger åt kungarna
och räddar din tjänare David. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
R. Lovad vare Herren, min hjälpare.
Lovad vare Herren, min klippa,
han som lär mina armar att kriga,
mina händer att strida. R.
Han är mitt värn och min borg,
min fästning och min räddare,
min sköld och min tillflykt,
han som lägger folken under mina fötter. R.
Gud, en ny sång vill jag sjunga till din ära,
till tiosträngad harpa vill jag prisa dig,
dig som ger seger åt kungarna
och räddar din tjänare David. R.
Halleluja Jfr 2 Tim 1:10
V. Vår frälsare Kristus Jesus har utplånat döden
och dragit liv och oförgänglighet fram i ljuset
genom evangeliet.
Evangelium Luk 20:27–40
Vid den tiden kom några saddukeer — de förnekar att det finns en uppståndelse — till Jesus och frågade: »Mästare, Mose lär oss ju i skriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa efterkommande åt brodern. Nu fanns det sju bröder. Den förste gifte sig och dog barnlös. Den andre och den tredje gifte sig med änkan, likaså de återstående, och alla sju dog utan att lämna barn efter sig. Slutligen dog också kvinnan. Hur blir det med henne vid uppståndelsen, vems hustru blir hon? Alla sju hade ju haft henne som hustru.« Jesus svarade: »Denna världens människor gifter sig och blir bortgifta, men de som befinns värdiga att komma till den andra världen och uppstå från de döda, de gifter sig inte och blir inte bortgifta. De kan ju inte mera dö, de är som änglar, och de är Guds söner, eftersom de har fått uppstå. Att de döda uppstår har också Mose visat i stället om törnbusken, där han kallar Herren för Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte en gud för döda, utan för levande, ty för honom är alla levande.« Då sade några skriftlärda: »Mästare, det var bra svarat«, för de vågade inte ställa fler frågor till honom.