Lördag den 1 februari

Läsning Heb 11:1–2, 8–19

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. För sin tro fick fäderna Guds vittnesbörd.

I tro lydde Abraham när han blev kallad. Han drog bort till ett land som skulle bli hans, och han drog bort utan att veta vart han skulle komma. I tro slog han sig ner i det utlovade landet som i ett främmande land och bodde i tält liksom Isak och Jakob, som hade fått del i samma löfte. Ty han väntade på den stad med fast grund som Gud själv har planlagt och byggt. I tro fick han kraft att avla en son, fast han, liksom Sara, var överårig. Han litade på den som hade gett löftet. Därför fick han, denne ende man, som dessutom var så gott som död, en avkomma talrik som stjärnorna på himlen och de oräkneliga sandkornen på havsstranden. I tro dog alla dessa utan att ha fått vad de hade blivit lovade. De hade bara sett det i fjärran och hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. De som talar så visar att de söker ett hemland. Och om de hade tänkt på det land som de lämnat kunde de ha återvänt dit. Men nu längtade de till ett bättre land, ett i himlen. Därför skäms inte Gud för dem, utan de får kalla honom sin Gud; han har ju grundat en stad åt dem.

I tro bar Abraham fram Isak som offer när han sattes på prov. Sin ende son var han beredd att offra, han som hade tagit emot löftena och till vilken Gud hade sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. Han sade sig att Gud hade makt att till och med uppväcka döda. Från de döda fick han också, bildligt talat, sonen tillbaka.

Responsoriepsalm Luk 1:69–75 (R. 68a)

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:

R. Välsignad är Herren, Israels Gud.

Han reser för oss frälsningens horn

i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender och alla som hatar oss. R.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder

och står fast vid sitt heliga förbund,

den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand

och låta oss tjäna honom utan fruktan,

rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar. R.

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:

R. Välsignad är Herren, Israels Gud.

Han reser för oss frälsningens horn

i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat

genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender

och från alla dem som hatar oss. R.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder

och står fast vid sitt heliga förbund,

den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand

och låta oss tjäna honom utan fruktan,

rena och rättfärdiga inför honom

i alla våra dagar. R.

Halleluja Joh 3:16

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son;

de som tror på honom skall ha evigt liv.

Evangelium Mark 4:35–41

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Låt oss fara över till andra sidan.« De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: »Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?« Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: »Tig! Håll tyst!« Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: »Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?« Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: »Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom.«