Söndag den 22 december

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

Första läsningen Mik 5:2-5a

Så säger Herren:

Från dig, Betlehem i Efrata,

så obetydlig bland Judas släkter,

skall jag låta en härskare över Israel komma,

en som leder sin härkomst från forntiden,

från det längesedan förflutna.

Ja, folket skall vara utlämnat

till dess hon som skall föda har fött.

Då skall de som är kvar av hans bröder

återvända till Israels folk.

Han skall träda fram som herde med Herrens kraft

i Herrens, sin Guds, höga namn,

och folket skall bo i trygghet,

nu då han blir ärad över hela jorden.

Han skall vara fredens herre.

Responsoriepsalm  Ps 80:2ac, 3b, 15–16, 18–19 (R. 4b)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 652. När den läses används följande text:

R. Låt ditt ansikte lysa så att vi räddas!

Lyssna, Israels herde,

     du som tronar på keruberna, träd fram i glans

Väck din styrka till liv

     och kom till vår hjälp! R.

Gud Sebaot, vänd tillbaka,

     blicka ner från himlen och se!

Ta dig an denna vinstock,

     den ranka din hand har planterat. R.

Håll din hand över mannen vid din högra sida,

     över honom som du har fostrat.

Vi viker inte bort från dig.

     Låt oss leva, så skall vi åkalla dig. R.

Andra läsningen Heb 10:5–10

Kristus säger när han inträder i världen:

     Offer och gåvor begärde du inte,

     men en kropp har du danat åt mig.

     Brännoffer och syndoffer gladde dig inte.

     Då sade jag: Se, här är jag.

     Som det står skrivet om mig i bokrullen

     har jag kommit, Gud, för att göra din vilja.

Först säger han: Offer och gåvor och brännoffer och syndoffer begärde du inte, och de gladde dig inte, och detta fast de frambärs enligt lagen. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Så upphäver han det första för att låta det andra gälla. Efter denna Guds vilja har vi helgats genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla.

Halleluja Luk 1:38

V. Jag är Herrens tjänarinna,

må det ske med mig som du har sagt.

Evangelium Luk 1:39–45

Vid den tiden skyndade Maria till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande. Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig. Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig? När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«