Söndag den 4 maj

TREDJE PÅSKSÖNDAGEN

Första läsningen Apg 5:27b–32, 40b–41

Apostlarna fördes inför rådet, och översteprästen började förhöra dem: »Vi har uttryckligen förbjudit er att undervisa i det namnet, och ändå har ni fyllt hela Jerusalem med er lära och vill göra oss ansvariga för den där mannens blod.« Petrus och apostlarna svarade: »Man måste lyda Gud mer än människor. Våra fäders Gud uppväckte Jesus, som ni hängde upp på en träpåle och mördade. Honom har Gud upphöjt med sin högra hand och gjort till hövding och frälsare för att Israel skall kunna omvända sig och få förlåtelse för sina synder. Om allt detta kan vi vittna, och likaså den helige Ande som Gud har gett åt dem som lyder honom.«

De förbjöd apostlarna att tala i Jesu namn och släppte dem sedan de låtit prygla dem. Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull.

Responsoriepsalm Ps 30:2, 4–6, 11–12a, 13b (R. jfr 5)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Sjung Herrens lov, prisa hans heliga namn!

eller: Halleluja.

Jag vill lovsjunga dig, Herre,

ty du drog mig upp ur djupet

och lät inte mina fiender triumfera.

Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du gav mig liv, du räddade mig från graven. R.

Sjung Herrens lov, ni hans trogna,

prisa hans heliga namn!

Ofärd är i hans vrede,

men i hans nåd är liv.

Om kvällen är gråten min gäst

men om morgonen jublet. R.

Lyssna, Herre, skona mig,

Herre, bli min hjälpare!

Du vände min dödsklagan i dans,

Herre, min Gud, jag skall alltid prisa dig. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Jag vill lovsjunga dig, o Herre, ty du drog mig upp ur djupet eller

Halleluja.

[Jag vill upphöja dig, Herre,

ty du har dragit mig ur djupet,]

du har inte låtit mina fiender triumfera.

Herre, du förde mig upp ur dödsriket,

du gav mig liv, du lyfte mig upp ur graven. R.

Lovsjung Herren, ni hans fromma,

prisa hans heliga namn.

Ty ett ögonblick varar hans vrede,

men hela livet hans nåd. R.

Herre, hör och var mig nådig,

Herre, var min hjälpare.”

Du förvandlade min klagan till dans.

Herre, min Gud, jag skall tacka dig för evigt. R.

R. Jag vill lovsjunga dig, o Herre, ty du drog mig upp ur djupet eller

Halleluja.

Andra läsningen Upp 5:11–14

Jag, Johannes, såg, och jag hörde rösten av många änglar som stod runt tronen och varelserna och de äldste; deras antal var myriaders myriader, tusen och åter tusen, och de sade med hög röst:

Lammet som blev slaktat är värdigt

att ta emot makten

och få rikedom och vishet och styrka

och ära och härlighet och lovsång.

Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet och allt som finns där hörde jag säga:

Den som sitter på tronen,

honom och Lammet tillhör lovsången

och äran och härligheten och väldet

i evigheters evighet.

Och de fyra varelserna sade: »Amen.« Och de äldste föll ner och tillbad.

Halleluja

V. Han som skapat allt har uppstått från de döda,

han har förbarmat sig över hela sin skapelse.

Evangelium Joh 21:1–19

Vid den tiden visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så: Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till de andra: »Jag ger mig ut och fiskar.« De sade: »Vi följer med dig.« De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. Och Jesus frågade: »Mina barn, har ni ingen fisk?« De svarade nej, och han sade: »Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.« De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: »Det är Herren!« När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet. De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter. Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: »Hämta några av fiskarna som ni just fick.« Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.

Jesus sade till lärjungarna: »Kom och ät.« Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«

eller (kortare läsning):

Evangelium Joh 21:1–14