Söndag den 14 juli

FEMTONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen                                                                                                    Am 7:12–15

Amasja, prästen i Betel, sade till Amos: »Gå din väg, siare, försvinn till Juda — där kan du tjäna ditt bröd med att vara profet! Men här i Betel får du inte längre uppträda som profet, ty detta är konungens tempel, en rikshelgedom.« Amos svarade Amasja: »Jag är inte profet. Jag tillhör inte det skrået, jag håller boskap och odlar fikon. Men Herren tog mig från min hjord och sade till mig: Träd fram som profet inför mitt folk Israel.«

Responsoriepsalm                                                                               Ps 85:9ab, 10–14 (R. 8)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 655. När den läses används följande text:

R. Herre, visa oss din godhet, och ge oss din hjälp!

Jag vill höra vad Gud säger.

        Herren förkunnar välgång

        för sitt folk och sina trogna.

De som fruktar honom har nära till hans hjälp,

        hans härlighet bor i vårt land. R.

Godhet och trofasthet möts,

        fred och rättvisa omfamnar varandra.

Trofasthet spirar ur jorden,

        rättvisa blickar ner från himlen. R.

Herren själv ger allt gott,

        vårt land ger sin gröda.

Rättvisa går framför honom,

        fred och välgång i hans spår. R.

Andra läsningen                                                                                                         Ef 1:3–14

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom — det var hans viljas beslut — till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser — så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

         I honom har vi fått vår arvslott, förutbestämda därtill av honom som låter allt ske efter sin vilja och sitt beslut: vi skall vara Gud till pris och ära, vi som redan på förhand hade satt vårt hopp till Kristus. I honom har också ni, sedan ni hört det sanna ordet, evangeliet om er frälsning — i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, fått den utlovade heliga anden som ett sigill. Den är en borgen för vårt arv, att Guds folk skall bli friköpt och Gud få pris och ära.

eller (kortare läsning):

Andra läsningen                                                                                                         Ef 1:3–10

Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader. Han har välsignat oss med all den andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen, liksom han före världens skapelse har utvalt oss i honom till att stå heliga och fläckfria inför sig i kärlek. Han har förutbestämt oss till att få söners rätt genom Jesus Kristus och förenas med honom — det var hans viljas beslut — till pris och ära för den nåd som han har skänkt oss med sin älskade son. I honom och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser — så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss. Och han har yppat sin viljas hemlighet för oss, det beslut om Kristus som han hade fattat från början och som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allting i Kristus, allt i himlen och på jorden.

Halleluja                                                                                                               Jfr Ef 1:17–18

V. Må vår Herre Jesu Kristi Fader ge vårt inre öga ljus,

så att vi ser vilket hopp han har kallat oss till.

Evangelium                                                                                                            Mark 6:7–13

Vid den tiden kallade Jesus till sig de tolv och sände ut dem två och två och gav dem makt över de orena andarna. Och han sade åt dem att inte ta med sig något mer på vägen än en stav, inget bröd, ingen påse och inga pengar i bältet. Sandaler fick de ha men inte mer än en skjorta. Och han sade till dem: »När ni har tagit in i ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon plats som inte vill ta emot er och inte vill höra på er, så fortsätt därifrån och skaka av dammet under era fötter. Det skall vittna mot dem.« De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem.