Fredag den 19 juli
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning Jes 38:1–6, 21–22, 7–8
Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk, och profeten Jesaja, Amos’ son, kom till honom och sade till honom: »Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du måste dö och skall inte tillfriskna.«
Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren. Och han sade: »Ack Herre, tänk dock på hur jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort vad gott är i dina ögon.« Och Hiskia grät bittert.
Då kom Herrens ord till Jesaja; han sade: »Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall föröka din livstid med femton år, jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand. Ja, jag skall beskydda denna stad.
Jesaja sade till att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bulnaden, så skulle Hiskia tillfriskna. Men Hiskia sade: »Vad för ett tecken ges mig på att jag skall få gå upp i Herrens hus?« Då sade Jesaja: »Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han nu har lovat: se, solvisarskuggan, som nu på Ahas’ solvisare har gått nedåt med solen, skall jag låta gå tio steg tillbaka.« Så gick solen tillbaka på solvisaren de tio steg som den redan hade tillryggalagt.
Responsoriepsalm Jes 38:10–12d, 16 (R. 17b)
R. Herren räddade mig från förintelsens grop.
Jag tänkte: Jag går bort i mina bästa dagar,
jag får gå in genom dödsrikets portar,
jag blir berövad resten av mina år. R.
Jag tänkte: Jag får aldrig mer se Herren,
här i de levandes land,
aldrig mer se en människas ansikte
utan vistas i förgängelsens rike. R.
Min hydda rycks upp och flyttas bort,
den rycks upp som en herdes tält.
Du har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv,
nu skär du ner mig från bommen. R.
Herre, sådant leder till liv,
min ande har i allt sitt liv av det.
Och så helar du mig
— ja, ge mig liv! R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning Jes 38:1–6, 21–22, 7–8
Vid denna tid blev Hiskía allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade : ”Så säger Herren : Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.” Då vände Hiskía ansiktet mot väggen och bad : ”Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät häftigt.
Herrens ord kom till Jesaja : ”Gå och säg till Hiskía : Så säger Herren, din fader Davids Gud : Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.” Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskía skulle bli frisk.
Hiskía frågade : ”Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus ?” Jesaja sade : ”Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat : Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor.” Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.
Responsoriepsalm Jes 38:10–12d, 16 (R. jfr 17b)
R. Du, Herre, räddade mig från förintelsen.
Jag tänkte : Jag går bort i mina bästa dagar,
jag får gå in genom dödsrikets portar,
jag blir berövad resten av mina år. R.
Jag tänkte : Jag får aldrig mer se Herren,
här i de levandes land,
aldrig mer se en människas ansikte
utan vistas i förgängelsens rike. R.
Min hydda rycks upp och flyttas bort,
den rycks upp som en herdes tält.
Du har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv,
nu skär du ner mig från bommen. R.
Må mitt hjärta, Herre, hoppas på dig.
Låt min ande få liv.
Gör mig frisk och låt mig leva ! R.
Halleluja Joh 10:27
V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.
Jag känner dem, och de följer mig.
Evangelium Matt 12:1–8
En sabbat tog Jesus vägen genom sädesfälten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.« Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? Men jag säger er: här finns det som är större än templet. Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. Ty Människosonen är herre över sabbaten.«