Hoppa till innehåll

Lördag den 20 juli

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

 

Läsning                                                                                                                       Mik 2:1–5

 

Ve dessa som tänker ut vad fördärvligt är och bereder vad ont är på sina viloläger, och som sätter det i verket, så snart morgonen gryr, bara det står i deras makt; dessa som har begärelse till sin nästas åkrar och rövar dem, eller till hans hus och tillägnar sig dem; dessa som övar våld mot både människor och hus, mot både ägare och egendom!

                      Därför säger Herren så: Se, jag tänker ut mot detta släkte vad ont är, och ni skall inte kunna dra er hals ur det, ej heller skall ni sedan gå så stolta, ty det blir en ond tid. På den dagen skall man stämma upp en visa över er och sjunga en sorgesång. Man skall säga: »Det är ute med oss, vi är i grund förstörda! Mitt folks arvslott blir nu given åt en annan. Ja, i sanning, den rycks ifrån mig, och åt avfällingar utskiftas våra åkrar.«

                      Så sker det att hos dig inte mer finns någon som får spänna mätsnöre över en lott i Herrens församling.

 

Responsoriepsalm                                                                          Ps 10:1–4, 7–8, 14 (R. 12b)

 

R. Herre, glöm inte de arma.

 

Varför, Herre, står du så långt ifrån

                      och döljer dig i tider av nöd?

Genom de gudlösas övermod måste den arme lida.

                      Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut! R.

 

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet,

                      den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.

Den gudlöse säger i sitt högmod:

                      »Det finns ingen Gud,

                      han straffar inte«, så tänker han förmätet. R.

 

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck,

                      hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Han ligger i försåt vid gårdarna,

                      den oskyldige dräper han i hemlighet. R.

 

Du har sett min olycka, min plåga,

                      du lyfter din hand och griper in.

Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,

                      du är den faderlöses hjälpare. R.

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

 

Läsning                                                                                                                       Mik 2:1–5

 

Ve dem som tänker ut illdåd och ofärd

där de ligger i sina sängar

och går till verket när dagen gryr

– det står i deras makt !

De får lust till åkrar och stjäl dem,

och till hus och tar dem.

De lägger under sig både man och hus,

både ägare och egendom.

Därför säger Herren :

Jag tänker ut ofärd för detta släkte.

Ni skall inte få oket av nacken,

inte mer gå med högburet huvud,

ty detta blir en ond tid.

Den dagen skall nidvisor diktas om er,

och klagosånger skall ljuda :

”Förödelsen är över oss.”

Mitt folks ägor skiftas ut,

marken tas ifrån dem.

Våra åkrar delas ut åt avfällingar.

Därför skall ni heller inte ha någon

som mäter upp jordlotter åt er

i Herrens församling.

Så lyder Herrens ord.

 

Responsoriepsalm                                                                         Ps 10:1–4, 7–8, 14 (R. 12b)

 

R. Herre, glöm inte de arma.

 

Varför, Herre, står du så långt ifrån

                      och döljer dig i tider av nöd ?

Genom de gudlösas övermod måste den arme lida.

                      Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut ! R.

 

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet,

                      den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.

Den gudlöse säger i sitt högmod :

                      ”Det finns ingen Gud,

                      han straffar inte”, så tänker han förmätet. R.

 

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck,

                      hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Han ligger i försåt vid gårdarna,

                      den oskyldige dräper han i hemlighet. R.

 

Du har sett min olycka, min plåga,

                      du lyfter din hand och griper in.

Åt dig överlämnar den olycklige sin sak,

                      du är den faderlöses hjälpare. R.

 

 

Halleluja                                                                                                               Jfr 2 Kor 5:19

 

V. Gud var i Kristus

och försonade hela världen med sig själv,

och han har anförtrott oss försoningens ord.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 12:14–21

 

Vid den tiden överlade fariseerna om hur de skulle röja Jesus ur vägen. Jesus fick veta det och drog sig undan därifrån. Många följde med honom och han botade alla och förbjöd dem strängt att avslöja vem han var, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Detta är min tjänare som jag har utvalt, den som jag älskar och som min själ har sin glädje i. Jag skall låta min ande komma över honom, och han skall förkunna rätten för folken. Han skall inte träta och ropa, och ingen skall höra hans röst på gatorna. Han skall inte bryta av det knäckta strået eller släcka den rykande veken, utan han skall en dag föra rätten till seger. Och hans namn skall ge folken hopp.