Onsdag den 17 juli
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning Jes 10:5–7, 13–16
Så säger Herren: Ve över Assur, min vredes ris, som bär min onåd som en stav i sin hand! Mot ett gudlöst folk sänder jag honom, och mot min förgrymmelses folk befaller jag honom att gå, för att ta rov och skaffa byte, och för att nedtrampa det som smuts på gatorna. Men så menar inte han, och i sitt hjärta tänker han ej så, utan hans hjärta står efter att förgöra och efter att utrota folk i mängd.
Ty han säger: »Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet, ty jag har förstånd. Jag flyttade folkens gränser, deras förråd plundrade jag, och i min väldighet stötte jag härskarna från tronen. Och min hand grep efter folkens skatter som efter fågelnästen, och som man samlar övergivna ägg, så samlade jag jordens alla länder. Ingen fanns, som rörde vingen eller öppnade näbben till något ljud.«
Skall då yxan berömma sig mot honom som hugger med den, eller sågen förhäva sig mot honom som sätter den i rörelse? Som om käppen satte i rörelse honom som lyfter den, eller staven lyfte en som dock är förmer än ett stycke trä!
Så skall då Herren, Herren Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand liksom en brinnande eld.
Responsoriepsalm Ps 94:5–10, 14–15 (R. 14a)
R. Herren överger inte sitt folk.
Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de.
Änkor och främlingar dräper de,
och faderlösa mördar de. R.
Och de säger: »Herren ser det ju inte,
Jakobs Gud märker det inte.«
Kom då till insikt, ni oförnuftiga i folket.
Ni dårar, när kommer ni till förstånd? R.
Den som har planterat örat, skulle han inte höra,
den som har format ögat, skulle han inte se?
Den som håller folken i tukt, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd? R.
Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning Jes 10:5–7, 13–16
Så säger Herren :
Ve Assur, min vredes käpp,
min rasande vredes piska !
Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,
mot dem som har väckt min vrede,
för att han skall röva och plundra
och trampa ner dem som gatans modd.
Men han förstår det inte så,
hans tanke är en annan.
Vad han vill är att förhärja
och att utplåna folk efter folk.
Han säger :
”Detta gjorde jag av egen kraft,
i min oändliga vishet.
Jag flyttade folkens gränser
och plundrade deras förråd,
allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
Som man sträcker handen mot fågelboet,
så sträckte jag mig efter folkens skatter,
och som man samlar de övergivna äggen,
samlade jag alla jordens länder.
Ingen så mycket som slog med vingen
eller öppnade näbben och pep.”
Skall yxan förhäva sig mot den som hugger ?
Är sågen förmer än den som sågar ?
Som om käppen håller sin bärare,
som om staven bär den som inte är av trä !
Därför skall Härskaren Herren Sebaot
sända tvinsot på hans kraftiga karlar,
under ett ståtligt yttre
skall det brinna som en brännande eld.
Responsoriepsalm Ps 94:5–10, 14–15 (R. 14a)
R. Herren förskjuter inte sitt folk.
Ditt folk, Herre, krossar de,
din arvedel förtrycker de.
Änkor och främlingar dräper de,
och faderlösa mördar de. R.
Och de säger : ”Herren ser det ju inte,
Jakobs Gud märker det inte.”
Kom då till insikt, ni oförnuftiga i folket.
Ni dårar, när kommer ni till förstånd ? R.
Den som har planterat örat, skulle han inte höra,
den som har format ögat, skulle han inte se ?
Den som håller folken i tukt, skulle han inte straffa,
han som lär människorna förstånd ? R.
Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten,
och alla rättsinniga skall hålla sig till den. R.
Halleluja Jfr Matt 11:25
V. Välsignad är du, Fader, himlens och jordens Herre,
som uppenbarat himmelrikets hemligheter
för dem som är som barn.
Evangelium Matt 11:25–27
Vid den tiden sade Jesus: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Och ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.«