Måndag den 3 augusti
Läsning Jer 28:1–17
Samma år, i det fjärde årets femte månad, när Sidkía hade blivit kung över Juda, talade profeten Hanánja, Assurs son, som var från Givón, till mig i Herrens hus i prästernas och hela folkets närvaro :
”Så säger Herren Sebaot, Israels Gud : Jag bryter sönder den babyloniske kungens ok. Inom två år skall jag föra tillbaka hit alla de föremål från Herrens hus som Nebukadnéssar, kungen av Babylonien, tog härifrån och förde till Babylon. Och Jekónja, Jójakims son, kungen av Juda, och alla som deporterats från Juda till Babylonien skall jag föra tillbaka hit, säger Herren. Jag skall bryta sönder den babyloniske kungens ok.”
Då gav profeten Jeremia detta svar till profeten Hanánja inför prästerna och alla som stod i Herrens hus : ”Ja och amen ! Må Herren göra så, må Herren låta din profetia gå i uppfyllelse så att föremålen från Herrens hus och alla de deporterade kommer tillbaka hit från Babylonien. Men hör vad jag har att säga dig och hela folket. Forna tiders profeter, de som levde före mig och dig, profeterade om krig och olycka och pest för många länder och mäktiga riken. Men en profet som profeterar om fred och lycka, hans ord måste gå i uppfyllelse innan det står klart att han verkligen är sänd av Herren.”
Profeten Hanánja tog oket från profeten Jeremias nacke och bröt sönder det. Och Hanánja sade i hela folkets närvaro : ”Så säger Herren : Just så skall jag inom två år lyfta den babyloniske kungen Nebukadnéssars ok från folkens nacke och bryta sönder det.” Då gick profeten Jeremia sin väg.
Efter det att profeten Hanánja hade lyft oket från profeten Jeremias nacke och brutit sönder det kom Herrens ord till Jeremia : Gå och säg till Hanánja : Så säger Herren : Ett ok av trä har du brutit sönder, men i stället har du gjort ett ok av järn. Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud : Ett ok av järn lägger jag på alla dessa folks nacke. De skall underkasta sig Nebukadnéssar, kungen av Babylonien, och lyda honom. Även de vilda djuren ger jag åt honom.
Och profeten Jeremia sade till profeten Hanánja : ”Hör på, Hanánja ! Herren har inte kallat dig, och du har fått detta folk att tro på lögner. Därför säger Herren så : Nu kallar jag dig – bort från jorden. I år skall du dö, eftersom du har talat lögnaktigt om Herren.” Det året, i den sjunde månaden, dog profeten Hanánja.
Responsoriepsalm Ps 119:29, 43, 79–80, 95, 102 (R. jfr 68b)
R. Herre, lär mig dina stadgar.
Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig,
och förunna mig din undervisning.
Ryck inte bort sanningens ord från min mun,
ty jag hoppas på dina domar. R.
De som fruktar dig må vända sig till mig,
de som känner dina vittnesbörd.
Må mitt hjärta följa dina befallningar,
så att jag inte kommer på skam. R.
Gudlösa vaktar på mig, de vill förgöra mig,
men jag ger akt på dina vittnesbörd.
Jag viker inte från dina lagar,
ty du, Herre, vägleder mig. R.
Halleluja Matt 4:4b
V. Människan skall inte leva bara av bröd,
utan av varje ord som utgår ur Guds mun.
Evangelium Matt 14:22–36
Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön, medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det, gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!«, och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«
När de hade farit över sjön, kom de till Gennesaret. Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.