Onsdag den 5 augusti

Läsning 31:1–7

När den tiden kommer, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.

Så säger Herren :

Det folk som undkom svärdet

fann nåd i öknen.

Israel var på vandring för att finna ro,

ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem.

Med evig kärlek älskar jag dig,

därför har jag så länge visat dig godhet.

Än en gång skall jag låta dig blomstra,

ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.

Än en gång skall du smyckad med bjällror

träda ut i glädjedansen.

Än en gång skall du plantera vingårdar

på Samariens höjder,

och de som planterar skall själva skörda frukten.

Ja, det kommer en dag

då väktarna skall ropa från Efraims berg :

Kom, låt oss vandra upp till Sion,

till Herren, vår Gud!

Ty så säger Herren :

Jubla av fröjd över Jakob,

ropa ut er glädje över det främsta bland folken !

Låt lovsången ljuda :

Herren har räddat sitt folk,

dem som är kvar av Israel.

Responsoriepsalm Jer 31:10–12ab, 13 (R. jfr 10d)

R. Herren skall vakta oss, som en herde sin hjord.

Hör Herrens ord, ni främmande folk,

     förkunna det i de fjärran länderna :

Han som skingrade Israel skall samla dem,

     han skall vakta dem, som en herde sin hjord. R.

Herren skall friköpa Jakob

     och rädda honom ur den starkares hand.

De skall komma och jubla på Sions höjd

     och stråla av glädje över Herrens gåvor. R.

Då skall flickorna jubla och dansa,

     unga och gamla vara glada.

Jag skall vända deras sorg i fröjd,

     trösta och glädja dem efter bedrövelsen. R.

Halleluja Luk 7:16

V. En stor profet har uppstått bland oss,

Gud har besökt sitt folk.

Evangelium Matt 15:21–28

Vid den tiden drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — »Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.