Hoppa till innehåll

Onsdag den 7 augusti

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

 

Läsning                                                                                                                        Jer 31:1–7

 

Så säger Herren: Det folk som slipper undan svärdet finner nåd i öknen, Israel får dra bort dit där det får ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: »Ja, med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig. Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och dra ut i dans bland dem som gör sig glada. Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skall själva skörda frukten. Ty en dag kommer, då vaktare skall ropa på Efraims berg: ’Upp, låt oss dra till Sion, upp till Herren, vår Gud.’ »

                      Ty så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är huvudet bland folken. Låt lovsång ljuda och säg: »Herre, ge frälsning åt ditt folk, åt kvarlevan av Israel.«

 

Responsoriepsalm                                                                        Jer 31:10–12ab, 13 (R. 10d)

 

R. Herren bevarar oss, som en herde sin hjord.

 

Hör Herrens ord, ni hednafolk,

                      och förkunna det i havsländerna i fjärran.

Säg: Han som förskingrade Israel skall också församla det

                      och bevara det, som en herde sin hjord. R.

 

Ty Herren skall befria Jakob

                      och lösköpa honom ur den övermäktiges hand.

Och de skall komma och jubla på Sions höjd

                      och strömma dit där Herrens goda är. R.

 

Då skall jungfrurna förlusta sig med dans,

                      unga och gamla skall glädja sig tillsammans.

Jag skall förvandla deras sorg i fröjd,

                      trösta dem och glädja dem efter deras bedrövelse. R.

 

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

 

Läsning                                                                                                                        Jer 31:1–7

 

När den tiden kommer, säger Herren, skall jag vara Gud för alla Israels släkter, och de skall vara mitt folk.

Så säger Herren :

Det folk som undkom svärdet

fann nåd i öknen.

Israel var på vandring för att finna ro,

ur fjärran uppenbarade sig Herren för dem.

Med evig kärlek älskar jag dig,

därför har jag så länge visat dig godhet.

Än en gång skall jag låta dig blomstra,

ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.

Än en gång skall du smyckad med bjällror

träda ut i glädjedansen.

Än en gång skall du plantera vingårdar

på Samariens höjder,

och de som planterar skall själva skörda frukten.

Ja, det kommer en dag

då väktarna skall ropa från Efraims berg :

Kom, låt oss vandra upp till Sion,

till Herren, vår Gud !

Ty så säger Herren :

Jubla av fröjd över Jakob,

ropa ut er glädje över det främsta bland folken !

Låt lovsången ljuda :

Herren har räddat sitt folk,

dem som är kvar av Israel.

 

Responsoriepsalm                                                                   Jer 31:10–12ab, 13 (R. jfr 10d)

 

R. Herren skall vakta oss, som en herde sin hjord.

 

Hör Herrens ord, ni främmande folk,

                      förkunna det i de fjärran länderna :

Han som skingrade Israel skall samla dem,

                      han skall vakta dem, som en herde sin hjord. R.

 

Herren skall friköpa Jakob

                      och rädda honom ur den starkares hand.

De skall komma och jubla på Sions höjd

                      och stråla av glädje över Herrens gåvor. R.

 

Då skall flickorna jubla och dansa,

                      unga och gamla vara glada.

Jag skall vända deras sorg i fröjd,

                      trösta och glädja dem efter bedrövelsen. R.

 

 

Halleluja                                                                                                                       Luk 7:16

 

V. En stor profet har uppstått bland oss,

Gud har besökt sitt folk.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 15:21–28

 

Vid den tiden drog sig Jesus undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.« Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: »Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.« Han svarade: »Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.« Men hon kom och föll ner för honom och sade: »Herre, hjälp mig.« Han svarade: »Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.« — »Nej, herre«, sade hon, »men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.« Då sade Jesus till henne: »Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.« Och från den stunden var hennes dotter frisk.