Torsdag den 8 augusti

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:

Läsning                                                                                                                    Jer 31:31–34

Se, dagar skall komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus. Inte ett sådant förbund som det jag slöt med deras fäder på den dag då jag tog dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land — det förbund med mig, som de bröt, fastän jag var deras rätte herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, inte den ene brodern den andre, och säga: »Lär känna Herren«, ty de skall alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag inte mer komma ihåg.

Responsoriepsalm                                                                        Ps 51:12–15, 18–19 (R. 12a)

R. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,

                      och ge mig på nytt en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte,

                      och ta inte din helige Ande ifrån mig. R.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,

                      och uppehåll mig med villighetens ande.

Då skall jag lära överträdarna dina vägar,

                      och syndarna skall omvända sig till dig. R.

Ty du har inte behag till offer,

                      då skulle jag ge dig sådana;

                      du har inte lust till brännoffer.

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande,

                      ett förkrossat och bedrövat hjärta

                      skall du, Gud, inte förakta. R.

Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:

Läsning                                                                                                                    Jer 31:31–34

Det skall komma en tid, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israel och med Juda, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder när jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egypten, det förbund med mig som de bröt, fastän jag var deras herre, säger Herren.

                      Nej, detta är det förbund jag skall sluta med Israel när tiden är inne, säger Herren : Jag skall lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. De skall inte längre behöva undervisa varandra och säga : ”Lär känna Herren”, ty de skall alla känna mig, från den minste till den störste, säger Herren. Jag skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall jag inte längre minnas.

Responsoriepsalm                                                                       Ps 51:12–15, 18–19 (R. 12a)

R. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,

                      ge mig på nytt en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte,

                      ta inte din heliga ande ifrån mig. R.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning,

                      uppehåll mig med villighetens ande.

Då skall jag lära överträdarna dina vägar,

                      och syndarna skall omvända sig till dig. R.

Ty du har inte behag till slaktoffer,

                      då skulle jag ge dig sådana;

du har inte lust till brännoffer.

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande,

                      ett förkrossat och bedrövat hjärta

                      skall du, o Gud, inte förakta. R.

Halleluja                                                                                                                    Matt 16:18

V. Du är Petrus,

och på den klippan skall jag bygga min kyrka,

och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.

Evangelium                                                                                                         Matt 16:13–23

När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« — »Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.

                      Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«